Yesbox, efter en liten period nu med ganska mycket jobb körde jag idag min sista dag på intersport innan uppehållet till hösten (som krävs eftersom vi byter lokal i centrum och det är en herrans massa fix med det). Eller aa, som det ser ut nu var dagens pass mitt sista, sånt ändrar sig ju hela tiden. Kommer säkert hoppa runt en del till andra butiker och hjälpa till när det behövs framöver också, förhoppningsvis :)

Skärholmen är dock lite intressant på sitt sätt. Med goda ord mot alla människor. Folk som prutar på skor, försöker hitta på egna små "ta tre betala två-kampanjer" i tid och otid, folk som försöker kommunicera endast med hjälp av gester när annat språk inte funkar och köer som stannas upp när någon, efter en kvart i kassan äntligen hamnar längst fram och då, först då, börjar fundera på vilka två, av de tio tröjor hon bär med sig, hon ska välja. Jarå, allt har sin charm.

Förutom lite annat ocharmigt som händer. Som idag. Lite bråk om några springbyxor en snubbe dragit sönder i grenen för att få pengarna tillbaka. Jag vet det eftersom han var inne med samma byxor igår, fast hela, och försökte lämna tillbaka dem. Vilket inte gick eftersom det, trots vårat generösa öppna köp på 30 dagar, var ungefär 70 dagar försent att byta. Och de var använda. Min kassakompis Fredrik blev lite småhotad när han meddelade detta och snubben blev inte direkt jätteglad idag när jag sa att jag kände igen honom och förklarade att det var lite synd att han dragit sönder ett par fina byxor i onödan. Han blev arg, vakten fick komma eftersom han sa lite saker som gjorde mig nästan ännu argare. Men, det gick bra. Nästan. Inte alls. Men Han gick till slut iallafall. Och trots allt mår jag bra så, jo, det gick nog bra ändå :) ett bra avslut på en bra tid på ett bra ställe. Med väldigt bra arbetskamrater. Mycket glädje till er!! :)

Ja, det är faktiskt så att min kära pojke kom hem från Australien i lördags och, efter att ha bokstavligt talat fått känna på känslan av att sakna så det gör ont, känner jag att jag bara vill börja denna nystart med att skriva en rad om hur mycket jag tycker om denna människa. Hur mycket jag insett att han betyder under denna månad isär. Hur jag förstått att jag inte är helt fulländad i nånting alls utan hans närvaro. Jag är så glad att du är tillbaka och gladast av allt är jag för att du finns, finns för mig. All min kärlek till dig och bara dig, Olle Forsell

Okejrå. Jag är så jävla dålig. Men nu är det faktiskt så att, eftersom vi faktiskt lyckades överleva 2012 mot världsoddsen så har jag (för hundrade gången) lovat mig själv att börja skriva igen. Och bara för att det gick från en tanke till ett nyårslöfte så känner jag mig väldigt taggad (tvungen) nu eftersom ett nytt år alltid känns lite som en ny start. Så nu låtsas jag inte om alla misslyckade försök innan.

Jag ska försöka att återuppta dethär, för det gör mig glad. Förhoppningsvis händer det dessutom lite mer kul i år än tidigare år. Ja för nu är jag faktiskt inne på mitt första år som helstudent och efter en hård satsning på massor med jobb är jag för första gången i mitt liv påväg att få ihop en liten reskassa. Jag skulle visserligen behöva jobba heltid utan semester och endast leva på nudlar i sisådär 200 år för att ha råd med allt jag vill göra men trots att mycket är oklart så är en sak säkert, nånstans ska jag. Och jag ska börja skriva nu igen för att skapa en ny motivation till nån form av historia, om så bara i vardagen. För mig är det ett bra sätt att faktiskt vara på den. Genom att hålla koll på vart tiden tar vägen :)

Ska släcka ner för idag nu för ska faktiskt upp om 5 timmar för att ta tag i jobb nummer två och hoppa in som vikarie i ännu en vilt främmande skola. Så mycket mer vet jag inte än att jag ska hålla lektion från 8:15-14:15 i en treaklass på nån skola i hagsätra, intressant och otryggt men det blir nog bra :)

Har suttit och harvat runt i bil hela kvällen för att hämta familjefolket från Arlanda efter att de fått ha lyxen att spendera en vecka på Kanarieöarnas stränder. Småsegt att köra bil en hel kväll, speciellt då jag ska upp tidigt imorn, men verkligen värt varenda minut ändå! Glad i magen av att träffa de goa igen. Lillskroten som, trots en flygresa på fem timmar, höll på att hoppa ur vagnen av glädje när han såg mig och sen försökte skrämma mig till döds genom bu-leken tills det att han somnade åt sina egna bu:n i baksätet. Jag älskar dig lillebror, din glädje är grunden till min.
Pappa och Marie var också glada efter en veckas sol och bad och visade tillochmed sin uppskattning till skjuts genom en väldigt fin liten present, en himla go parfym från Shakira som jag aldrig tidigare ens stött på, tack bästaste ni!

Nu ska jag släcka ner så jag orkar upp och mucka med ungarna imorn. Hoppas allt går bra, är trots allt bara andra gången jag kör så liiite pirrigt är det att ännu en gång ge sig ut på okänt vatten. Men som sagt, det blir nog bra och om inte kan det inte gå sämre än dåligt :) Lillördag imorn hursom så det ser vi fram emot, resten löser sig :) nu dags att sova, godnatt!

Nu är jag påväg hemfrån jobbet i en förhoppning att hinna träna klockan 5, kan bli tajt men snyggt av mig att ställa bilen i huddinge. Ökar chanserna lite :)

Idag har jag kört på som värdinna på konferenshotellet 7A och ja, fyyfan va jag gillar det jobbet! Plock och fix och mys och lyx. Aldrig riktigt innan känt mig hemma i lyxen och känner mig ibland fortfarande helt utklädd när jag springer omkring i den stenhårda dresscoden med svarta byxor, svart kavaj, vitt linne och hästsvans men fan va stämningen ändå känns inspirerande på något överklassigt seriöst men hemtrevligt sätt. Och så mängder av små goda kakor och bakelser som blir över vid alla små fikaraster och kontorssammankomster, härligt härligt men farligt farligt...

Idag är en sån dag man vaknar upp med en glad känsla i magen. Ler hela vägen till jobbet och nynnar med lite tyst till musiken när man sitter på pendeln och tittar ut över ett vackert Stockholm. Solen är här idag och lyser upp allt det fina med hösten och man kan inte annat än dras med. Ja, Sverige har faktiskt sina fina stunder tillochmed när kylan tränger sig på!

Här igen, dags att dra på skiva-igen. Åh älskade studenttid va underbar du är med så mycket vänskap, fest och glädje(!!!) fast va du hade varit bättre om du inte beblandat dig med denhär brutala skolstressen...

Plugg, plugg, plugg. Stress, stress, stress. Måsten, krav och ingen lust att ta tag i skiten. Ett dygn med 40 timmar för lite för allt som ska hinnas med. Lever mitt ibland det, orkar inte se det...

Blickar framåt istället , planerar sommaren. Det är fan inte långt kvar nu! Bokade peace igår, äntligen! Och mitt i all bokning så råkade jag klicka in mig på nån sista minuten site också så ja, nu är det klart, jag och min fina pojkvän sticker direkt, ett drygt dygn efter studenten flyger vi till 32 grader sol i turkiet! Mycket kärlek till att tillvaron plötsligt kändes lite ljusare. Mindre kärlek till att nu är pengarna slut men, vafan det är bara en liten dålig detalj i alla tankar på sol, bad, musik, frihet, glädje och kärlek som kretsar i mitt huvud just nu, tänk va lite planer för framtiden kan göra med idag.. :)

För två timmar sen låg marken vit av snö, nu hör jag regnet smattra mot rutan när jag ligger i min säng. Jag frågar mig vad det är för jäkla höstsverige jag bor i, var det inte nu det skulle bli vår?

Jag tänker på sommaren. På värme, sol och bad. På sandstränder, handdukar, solglasögon och mjukglassar. På grillkvällar vid vattnet med levande gitarrspel. Jag tänker på peace and love; på musik, vänskap och konstant lyckorus. Nä säga vad man vill, svenska sommaren har sina stunder. Men när jag ligger här och funderar kommer jag dock inte fram till varför i helskotta de ska kompenseras ner med 11 månader vinterhöst...

Ja, eftersom min gamla mobil valde att ge upp så har nu även jag fallit för trycket och gått och skaffat mig en sånhär jävla iPhone... Och nu bara för att inviga den helt så tänkte jag faktiskt skriva hej härifrån. Inga löften nu för på nåt sätt blir löftet om att skriva bara en ren omotivationsfaktor i sig, men kanske ett litet hopp ändå. Kanske kan jag börja fixa dethär igen nu när jag faktiskt kan gå omkring med skrivmaskinen på heltid, som sagt skapades denhär bloggen för tvåhundra år sen lite som min avlastningsplats och ja, för min mentala hälsas skull gör jag därför ett litet nytt försök att nu komma igång igen. Ett sätt att förhindra hjärnan att svämma över