Yesbox, efter en liten period nu med ganska mycket jobb körde jag idag min sista dag på intersport innan uppehållet till hösten (som krävs eftersom vi byter lokal i centrum och det är en herrans massa fix med det). Eller aa, som det ser ut nu var dagens pass mitt sista, sånt ändrar sig ju hela tiden. Kommer säkert hoppa runt en del till andra butiker och hjälpa till när det behövs framöver också, förhoppningsvis :)

Skärholmen är dock lite intressant på sitt sätt. Med goda ord mot alla människor. Folk som prutar på skor, försöker hitta på egna små "ta tre betala två-kampanjer" i tid och otid, folk som försöker kommunicera endast med hjälp av gester när annat språk inte funkar och köer som stannas upp när någon, efter en kvart i kassan äntligen hamnar längst fram och då, först då, börjar fundera på vilka två, av de tio tröjor hon bär med sig, hon ska välja. Jarå, allt har sin charm.

Förutom lite annat ocharmigt som händer. Som idag. Lite bråk om några springbyxor en snubbe dragit sönder i grenen för att få pengarna tillbaka. Jag vet det eftersom han var inne med samma byxor igår, fast hela, och försökte lämna tillbaka dem. Vilket inte gick eftersom det, trots vårat generösa öppna köp på 30 dagar, var ungefär 70 dagar försent att byta. Och de var använda. Min kassakompis Fredrik blev lite småhotad när han meddelade detta och snubben blev inte direkt jätteglad idag när jag sa att jag kände igen honom och förklarade att det var lite synd att han dragit sönder ett par fina byxor i onödan. Han blev arg, vakten fick komma eftersom han sa lite saker som gjorde mig nästan ännu argare. Men, det gick bra. Nästan. Inte alls. Men Han gick till slut iallafall. Och trots allt mår jag bra så, jo, det gick nog bra ändå :) ett bra avslut på en bra tid på ett bra ställe. Med väldigt bra arbetskamrater. Mycket glädje till er!! :)

Ja, det är faktiskt så att min kära pojke kom hem från Australien i lördags och, efter att ha bokstavligt talat fått känna på känslan av att sakna så det gör ont, känner jag att jag bara vill börja denna nystart med att skriva en rad om hur mycket jag tycker om denna människa. Hur mycket jag insett att han betyder under denna månad isär. Hur jag förstått att jag inte är helt fulländad i nånting alls utan hans närvaro. Jag är så glad att du är tillbaka och gladast av allt är jag för att du finns, finns för mig. All min kärlek till dig och bara dig, Olle Forsell

Okejrå. Jag är så jävla dålig. Men nu är det faktiskt så att, eftersom vi faktiskt lyckades överleva 2012 mot världsoddsen så har jag (för hundrade gången) lovat mig själv att börja skriva igen. Och bara för att det gick från en tanke till ett nyårslöfte så känner jag mig väldigt taggad (tvungen) nu eftersom ett nytt år alltid känns lite som en ny start. Så nu låtsas jag inte om alla misslyckade försök innan.

Jag ska försöka att återuppta dethär, för det gör mig glad. Förhoppningsvis händer det dessutom lite mer kul i år än tidigare år. Ja för nu är jag faktiskt inne på mitt första år som helstudent och efter en hård satsning på massor med jobb är jag för första gången i mitt liv påväg att få ihop en liten reskassa. Jag skulle visserligen behöva jobba heltid utan semester och endast leva på nudlar i sisådär 200 år för att ha råd med allt jag vill göra men trots att mycket är oklart så är en sak säkert, nånstans ska jag. Och jag ska börja skriva nu igen för att skapa en ny motivation till nån form av historia, om så bara i vardagen. För mig är det ett bra sätt att faktiskt vara på den. Genom att hålla koll på vart tiden tar vägen :)