trötter signar in för ett försök utan större resultat
Kollade precis statistiken nu för bloggen för första gången på år och dar och jag blir både smickrad och ångestfull när jag ser att det faktiskt sitter människor och klickar sig in här ganska ofta. Jag har verkligen legat på latsidan här på bloggen nu under sommaren men som jag också påpekat flera gånger är det ju så det blir när friheten tar över och enda fokuset ligger på att ta vara på den tid som ständigt tickar på i en läskigt snabb hastighet - datan hamnar lixom inte på första prioritering. Ledsen om ni suttit och klickat er in på sidan i onödan..
Det förvånar mig faktiskt en aning att andra människor inte känner och tänker likadant, inte av att döma på ständiga facebookuppdateringar iallafall. Får tillochmed lite ont i magen vid tanken på det och på hur besatta vi blir av internet i dagens samhälle. Plötsligt lägger vi upp bilder på exakt allt vi gör i hopp om att någon kanske bryr sig och tillochmed tar sig tid att uppmärksamma utskicket med nån liten klitchig kommentar. Kommentarerna kallar vi sen för konversationer om det är så att nån annan också tar dig tid att skriva nån liten rad som man kan svara på tillbaka. Vad hände med vårt mänskliga umgänge?
Nä nu överdrev jag och jag menar faktiskt inte att klaga för det var inte därför jag skrev från början och när jag tänker efter lite mer så är det är ju trots allt så vi håller kontakten idag så på något sätt är det väl ändå bra, och dessutom sitter jag ju här nu böjd över tangentbordet jag med så jag ska nog inte kasta sten i glashus.. Känns bara som att man ska försöka ta vara på tiden till att verkligen leva ut nu när ledigheten faktiskt gör det möjligt att fara och flänga utan gränser.
Nu kommer det jag hade tänk komma fram till när jag loggade in här iallafall, en sak som jag insåg idag. Jag är en liten människa men väldigt mycket tankar och jag kände idag att när jag inte får skriva av mig så blir det inge vidare i längden.. Jag måste lixom få ut det så det inte bubblar över för jag känner att det är lite för nära hela tiden nu så ja, frånochmed nu ska jag försöka få ner nån rad då och då bara för att jag tror det är bättre för min mentala hälsa. Jag säger som Winnerbäck - "Jag lovar ingenting, det är det enda jag kan hålla" men jag ska försöka hålla lite mer flyt här framöver, för er skull (?) men också framförallt för min egen :)
Nu är det dock dags att sova för jag är riktigt jäkla aptrött mycket jobb och vääldigt lite sömn under helgen som varit. Ledsen om det bara blev massa text nu och ganska mycket oviktigt, jag skyller på tröttheten och rör mig mot sängen nu. Men godnatt och puss och kram och allt såntdär, vi hörs kanske snart om jag lyckas hålla mitt ord ;)
människor som tror har en chans
Winnerbäck sa det, alltså stämmer det. Det har varit mycket nu, skit åt olika håll och jag ska erkänna att jag nog är ungefär lika galen på dig som galen i dig största delen av tiden vi är tillsammans. Det är inte enkelt och hade jag kunnat välja hade jag valt bort oss redan från början, för bådas skull. Men det är bara ett problem, ett problem som väger tyngre än alla små skitsaker vi drar till ytan hela tiden - jag kan inte vara utan dig. Nä för hur mycket jag än hatar dethär ibland så älskar jag det överlägset mycket mer
Som ett kliande svidande skavsår
Har man ingenting finns inga risker för förlust, inga risker för besvikelser. Nu finns de.
Och det skrämmer mig. Det kallas tvivel
