en väldigt tidig julklapp
Hittade min gamla kamera idag som jag inte använt på 6-7 månader eftersom laddaren lyckats få fötter och vandra bort. Kände att det var dags att ge upp hoppet om min gamla kompis och investera i en ny laddare för att faktiskt kunna dra nytta av den ändå ganska fina kameran jag köpte för lite mindre än ett år sedan. Visade sig att netonets lagershop i Skavsta hade en laddare till helt okej pris så bestämde mig för att låta min lediga dag innefatta en biltur dit. Men... nån kameraladdare fanns inte alls inne så ja, det fick bli en ny kamera istället :)
Nä, men min mamma gjorde en snygging idag när hon på ett väldigt osmidigt sätt lyckades avslöja hennes julklappstanke. Jag var så glad över att hittat min gamla kamera så jag var tvungen ringa och berätta det för henne. Hon blev inte lika glad. Ett lite avlägset "men.. du ville ju ha en kamera i julklapp, eller ville du inte det?" var bubblan sprängd och när laddaren inte fanns inne i butik, till skillnad från en väldgt ny fin sprillans Canon Eos var det kört. Jag plundrade mor på en julklapp ungefär en och en halv månad för tidigt och nu sitter jag här med min fina underbara systemkamera, efter så många platser på önskelistan och nu lite bidrag från både mig och min mor är den äntligen äntligen äntligen min! En Canon Eos 1100D, inte den nyaste och bästa men bra nog för mig!
Eftersom min farfar är väldigt insatt i Canon så åkte jag över till det goa gammelparet på en riktigt mysig middag min farmor lagat till, lika gott som alltid, och efter middagen fick jag en chans att lära mig lite om min nya leksak. Är fortfarande helt lyrisk på alla knappar och funktioner men nu måste här slutas pilla innan jag kommer åt nån knapp som förstör hela lyckan, teknik är trots allt inte min allra bästa vän. Dessutom är det dags att sova nu, men förhoppningsvis hänger jag lite mer här nu framöver och kan hända att det dyker upp lite mer bilder från och med idag :)
Had my heart on lockdown, then you turned me around
Myser ner mig nu i soffan efter ett skönt träningspass med min fina mor. Tanken var ett medelpass men det var för segt så avbröt någonstans mitt i passet för att köra lite springband och styrketräning istället. Skitkul detdär med springband..
Nej haha det finns verkligen inget tråkigare än att springa för fulla muggar och ändå inte röra sig en meter. Väggen är så intressant att stirra in i att det är tillochmed är mer tillfredställande att titta ner på displayen där tiden rör sig framåt i så låg fart att man hinner bli otålig innan vartenda litet sekundhopp. Tack underbara spotify för radiofunktionen som skapar lite spänning i allt ändå. "Vilken låt kommer nu" , "åh denhär gamla goa", "vad är dethär för bra band?". Man är visserligen galet lättunderhållen under tråkiga förhållanden så inget storslaget nu men här kommer iallafall en gammal bortglömd pojkbandsfavorit från yngre tonåren som dök upp idag och fick mig att lägga på ännu ett slutkol för att tillsist klara 20 minuter oavbrutet på 12ans nivå. Snyggt av mig.
Ingen vidare cool låt men jag gillar den ändå och den tillägnas faktiskt nu min fina pojkvän som funnits i mitt liv ungefär precis ett år nu.Två starka viljor hos två starka personligheter leder till många starka känslor, men på gott och ont kvarstår alltid faktum- du är världens bästa Olle och jag slutar aldrig falla för dig. Tack för att du finns
Oh I wish I was a punkrocker with flowers in my hair
Så nu kommer den igen, long time no seen. Dags att börja hänga här och skriva lite igen.
Var med en vän häromdagen som håller uppe dethär med bloggandet och som sagt är blogg inte min grej men... Skrivandet är. Ja,så jag blev helt enkelt lite småsuktad och efter mycket sötsug faller jag nu för frestelsen, ännu en gång signar jag in här bara för att igen få en möjlighet att skapa ett fortsatt litet skriverihörn där allt oviktigt och viktigt kan få en chans att rensas ut. Yesbox. Here I go again, just because I can.
Just nu är dessutom livet lite annorlunda mot tidigare. Efter att ha tagit studenten har jag flackat en del hit och dit utan att hitta något riktigt mönster vilket emellanåt känts lite otryggt men faktiskt för min del trots allt känns väldigt skönt, mönster och rutiner har ändå aldrig riktigt varit min grej. Just nu ser alla veckor olika ut och mitt ända mål är ungefär att samla ihop pengar till en allt mer lockande australienresa som jag hoppas blir av vid nyår nån gång, efter min familjeresa till Kanarieöarna vid jul.
För tillfället gör jag faktiskt så mycket att jag knappt vet vad jag ska svara när folk frågar. Jag jobbar kvar på restaurangen men utöver det har jag knipit extrajobb både på Intersport i Skärholmen som butiksbiträde, som vikarie till olika skolor i Stockholm samt på ett konferenshotell vid namn 7A där jag jobbar som värdinna. Ena dagen står jag i kassan i butik, andra dagen serverar jag runt i den fula blommiga västen på jensens böfhus, tredje dagen står jag vid tavlan och håller mattelektioner för lågstadieelever för att sedan kanske strosa vidare till konferensjobbet på 7A för att ge högsta möjliga servide till små kontorsnissar och sitter och pratar allvar över många koppar kaffe. Alla dagar är olika och detta är nånting som ännu mer stärker min lust att börja skriva igen, det känns lixom skönt att ibland kanske få lite tid för sig själv och försöka skapa en ordning med hjälp av text.
Rockmimmi signar in
Här igen, dags att dra på skiva-igen. Åh älskade studenttid va underbar du är med så mycket vänskap, fest och glädje(!!!) fast va du hade varit bättre om du inte beblandat dig med denhär brutala skolstressen...
Med blicken framåt
Plugg, plugg, plugg. Stress, stress, stress. Måsten, krav och ingen lust att ta tag i skiten. Ett dygn med 40 timmar för lite för allt som ska hinnas med. Lever mitt ibland det, orkar inte se det...
Blickar framåt istället , planerar sommaren. Det är fan inte långt kvar nu! Bokade peace igår, äntligen! Och mitt i all bokning så råkade jag klicka in mig på nån sista minuten site också så ja, nu är det klart, jag och min fina pojkvän sticker direkt, ett drygt dygn efter studenten flyger vi till 32 grader sol i turkiet! Mycket kärlek till att tillvaron plötsligt kändes lite ljusare. Mindre kärlek till att nu är pengarna slut men, vafan det är bara en liten dålig detalj i alla tankar på sol, bad, musik, frihet, glädje och kärlek som kretsar i mitt huvud just nu, tänk va lite planer för framtiden kan göra med idag.. :)
Drömmar innan sömnen
För två timmar sen låg marken vit av snö, nu hör jag regnet smattra mot rutan när jag ligger i min säng. Jag frågar mig vad det är för jäkla höstsverige jag bor i, var det inte nu det skulle bli vår?
Jag tänker på sommaren. På värme, sol och bad. På sandstränder, handdukar, solglasögon och mjukglassar. På grillkvällar vid vattnet med levande gitarrspel. Jag tänker på peace and love; på musik, vänskap och konstant lyckorus. Nä säga vad man vill, svenska sommaren har sina stunder. Men när jag ligger här och funderar kommer jag dock inte fram till varför i helskotta de ska kompenseras ner med 11 månader vinterhöst...
Pånyttfödelse med iPhone
Ja, eftersom min gamla mobil valde att ge upp så har nu även jag fallit för trycket och gått och skaffat mig en sånhär jävla iPhone... Och nu bara för att inviga den helt så tänkte jag faktiskt skriva hej härifrån. Inga löften nu för på nåt sätt blir löftet om att skriva bara en ren omotivationsfaktor i sig, men kanske ett litet hopp ändå. Kanske kan jag börja fixa dethär igen nu när jag faktiskt kan gå omkring med skrivmaskinen på heltid, som sagt skapades denhär bloggen för tvåhundra år sen lite som min avlastningsplats och ja, för min mentala hälsas skull gör jag därför ett litet nytt försök att nu komma igång igen. Ett sätt att förhindra hjärnan att svämma över
du kan kalla det förnuft men aldrig sunt
Ändå tar det över nu. Så många gånger jag legat i din famn, och det är
först nu som jag vet att jag hör dit. Så många turer, äntligen här.
Dethär är slutet på resan och början på en ny, en ny resa med dig
"Du är resan som jag velat ska ta fart
Du är gåtan som jag aldrig löser klart.
Du är början på nåt nytt och nånting underbart
För mig, för mig, för mig"
hej jag lever
Nu blev det ett uppehåll igen. Det tenderar bli så när hjärnan helt plötsligt blir ett enda kaos av känslosignaler och tankar som på något jäkla vänster ska försöka kluras ut och leda till en massa svar som inte finns. Eller kortare- när allt ställs på sin kant och man plötsligt förväntas komma nån stans men helt saknar vetskap om vart. Visst, jag skriver om känslor och tankar det gör jag men ibland känns det lixom inge bra att vika ut sig för mycket, då håller jag tyst istället. Egentligen vet jag inte varför jag skrev nu heller. Kanske bara för att visa att jag lever. Eller kanske helt enkelt bara för att jag saknar skrivandet. Kanske för att erkänna att jag saknar någon, någon som inte är här just nu. Någon som funnits ett ganska bra tag men som just nu är borta. Som kanske, efter all tid, snart inte längre blir densamma som förut. Jag vet knappt själv vad jag menar eller vad jag tänker på, ändå känns det som huvudet sprängs snart. Jag vill släppa tankarna och kanske blir det så om jag släpper taget om allt, om allt som skulle bli vi nu. Fast jag vill inte fly, bara springa iväg lite för sånt är jag bra på. Ja jag känner för att springa nu, springa bort en bit. Fast, i slutändan hoppas jag nog att du springer efter
men du reser utan mål så nu reser jag mig bort från dig..
" Du håller ingens hand
du tror att alla skulle titta då
men jag håller din ibland
för det är kallt nu och jag fryser så "
du tror att alla skulle titta då
men jag håller din ibland
för det är kallt nu och jag fryser så "
ord är bara ord, men de har förmågan att gnaga
Ni undrar varför jag tar så hårt på det och ja jag kanske överdrev min reaktion ikväll. Men när det känns som att det ända man gör är att kämpa kämpa kämpa för att hela tiden nå något form av resultat, när man ständigt försöker att hela tiden ge alla krafter man har även när de inte finns där, då är det ganska svårt att sitta med när hela samtalet är centrerat runt en själv och allt som kommer upp är saker man inte lyckas med. 
Jag är inte mer än människa, jag gör vad jag kan och jag vet att ni ser nåt bra i det och jag vet att även om det inte riktigt kommer fram i ord på samma sätt så vet jag att ni någonstans är nöjda. Jag är bara just nu så förbannat trött på alla kommentarer som dyker upp så fort ni hittar något som ni inte finner tillfredställande, jag är min egen och så länge det bara handlar om sånt jag gör fel så tar jag hellre hand om det själv. Om ni inte ser till allt vill jag inte ens ha era blickar, om ni inte förstår vill jag inte heller ha era tips. Jag skulle kunna sätta min högra hand på att ni inte ens skulle uthärda en enda dag i mitt mönster, ännu mindre leva upp till era egna ord, I'm just sayin..
Jag är inte mer än människa, jag gör vad jag kan och jag vet att ni ser nåt bra i det och jag vet att även om det inte riktigt kommer fram i ord på samma sätt så vet jag att ni någonstans är nöjda. Jag är bara just nu så förbannat trött på alla kommentarer som dyker upp så fort ni hittar något som ni inte finner tillfredställande, jag är min egen och så länge det bara handlar om sånt jag gör fel så tar jag hellre hand om det själv. Om ni inte ser till allt vill jag inte ens ha era blickar, om ni inte förstår vill jag inte heller ha era tips. Jag skulle kunna sätta min högra hand på att ni inte ens skulle uthärda en enda dag i mitt mönster, ännu mindre leva upp till era egna ord, I'm just sayin..
En liten kärleksförklaring
från kärlek när den är som bäst- irriterande men ärlig. Helt komplett kopierad från nätet.
Bara för att jag kom på mig själv med att le under hela tiden jag läste
Att någon så liten kan ge så mycket glädje...
Ja jag älskar verkligen dig lillklimpen! Din lycka är min drivkraft, min styrka och min glädje och jag vill alltid vara lika mycket för dig som du är för mig. Ett bad idag, så lite behövdes för att din lycka skulle spegla av sig på mig och sätta guldkant på hela min kväll. För femhundrade gången- tack för att du finns älskade älskade lillebror
Impulsiva klick
Bara för att jag fick sån jävla lust att göra nåt för att för en liten stund kunna släppa tankarna & skolångesten som uppstår när man kommer tillbaka efter ett lov och inser att man har ännu en härlig termin framför sig...
På bilden till vänster är blomman nytagen och på bilden till höger är den lilla kulan upptill ny.
På bilden till vänster är blomman nytagen och på bilden till höger är den lilla kulan upptill ny.
Blev faktiskt nöjd och det gjorde betydligt mindre ont än jag fått för mig att det skulle göra att ta där uppe, nästan så jag funderar på att kila tillbaka imorgon och ta ännu ett till. Eller så sparar jag det till nästa pluggångest för kanske är det bara nåt jag intalade mig själv men det kändes faktiskt som att det hjälpte lite
Du behövde nån större & jag behövde nåt att längta till
Fick två av hennes nyaste skivor i julklapp och nu sitter jag här och bara lyssnar. Det är mulet kallt och äckligt ute och jag sitter här och bara glor, en gråtrist söndag såhär sista dagen på lovet och jag gör verkligen ingenting vettigt men ändå är hennes musik som en enda stor sysselsättning i sig, en jävligt trevlig sådan till på köpet.
Lite för lugn och lite för smörig, men på nåt vänster lyckas hon leverera ändå. Leverera och tillochmed slå stort. Nånting med texterna, det är nånting där som får mig att fastna. Melissa Horn, du kan fan din grej!
Underbar dag med min fina mor
Först övningskörning som gick åt skogen men ändå var helt värd tack vare de gudaliknande poliserna, sen in till stan för att först avbocka fotogratiska som hade en enormt häftig utställning om Afrikas djur bara för att sen landa inne på Engelen- en av morsans gamla standardbarer. Efter några öl där slutade vi på Jensens böfhus där vi bjöds på kalasservice av fina Lina- ibland kan servitrisjobbet ha sina fördelar! ;)
Ville bara säga tack för en fin dag och kväll mamma samt avsluta med ett: Jag älskar dig,så galet mycket!
Ibland är hon ganska vettig ändå
Ute och övningskör så bilen krashar(...) Får hjälp av, utan tvekan, världens snyggaste poliser. Mammas första ord när bilen - tack vare en underbar pappa som kom på stört och hjälpte till - äntligen kommit igång och paniken börjat gå över :
-'men guud vilka snygga poliser!! Vad gör vi nu? Ska vi råna en bank?'
det är inte lätt när det är svårt..
Okej, Ibland kan det gå fel när en väldigt tankspridd person som inte riktigt tycker om sånadär filmer när man måste tänka själv ser sånna filmer ändå. Det lixom läggs så mycket fokus på att försöka hänga med i alla smådetaljet att fokuset tas från det uppenbara. Idag kände jag mig lite sådär halvdålig när jag kollade på en sånfär film med mina fina vänner Richard och Martin, så pass halvdålig att jag tillochmed kom att tycka det var lite roligt själv sen i efterhand när jag insåg vad det var jag på fullaste allvar frågat om. 
Vi såg inglorius Basterds, en film som är helt och hållet inriktad på andra världskriget och nazisternas roll i allting. Efter ungefär en 40 minuter in i filmen visas en tavla med ett hatkors. Helt uppslukad i handlingen och med fokuset på att verkligen hänga med till hundra vänder jag mig mot grabbarna i soffan och frågar "Vad är detdär för symbol?". Det är först när de tittar på varandra och brister ut i skratt utblandat med en jäkla massa kommentarer som jag inser att "Okej Anna, nu var du faktiskt ganska dum"...
För snål för sitt eget bästa?
Ja det känns nästan lite så när man går in på JC-REAn och går in i provhytten med två par Jeans i storlek 24 (!) bara för att de säljs ut för 100 kronor styck (kanske inte så konstigt med tanke på att storleken inte är så efterfrågad). Inser ganska snabbt att det är ganska hopplöst att ens försöka få på sig dem men ger sig fan på att göra det ändå.
Står och drar och sliter av alla krafter i nästan 10 minuter ändå för att, tillsist, lyckas få de över rumpan och med mycket våld tillochmed knäppa knappen under total utandning och lungtömning. Plågas lite. Konstaterar trots det för sig själv att det kanske kan funka om man sitter med dem nån timme i badkaret eftersom man nånstans har hört att byxor kan töja sig lite då? Stragglar ännu en kvart för att få av sig byxorna igen samtidigt som svetten börjar göra sig synlig i pannan. Går till kassan och betalar, känner sig nöjd med kapet - 200 kronor för 2 par Jeans, det är fan inte illa!
Sommar i vintermörkret
Yesbox, en film till blev det ikväll eftersom Filippa var sällskapssjuk och kom över en stund när jag äntligen landat hemma. Sommar med Göran blev det så nu har vi suttit här i nästan två timmar och bara drömt oss bort till sommarens varma dagar och lustfyllda nätter, beklagat oss över det mörka kalla utanför fönstret. Inte ens snö som lyser upp, bara grått och svart och mulet och slask och blä och ush.. Nä asså fyyyyfan va jag längtar till sommaren nu, till varma dagar och bad mitt i natten- ta mig dit nu på en jävla fucking gång!
Måste dock tillägga, även om den väcker lite ångest, att faaan va bra filmen är! Älskar hela Hey Baberiba jänget och deras humor slår fan sällan fel! Såg fresten idag på biotrailern att det ska komma någon liknande film snart, nån semesterfilm med samma jäng -inte en chans i världen att jag missar den!
-Durå, Äru miljösmart Göran?
-Ja, mjo. Jo men det skulle jag nog säga att jag är. Jag reser tillexempelt mycket sällan. Jag reser väl bara egentligen när... när jag ska någonstans.
- smaaart kille (y)
