Jag har hittat mannen i mitt liv, med tre tänder & 76 centimeter lång

Ja jag älskar min lillebror, älskar hur hela jag fylls med glädje så fort jag ser honom lycklig. Älskar att han får mig att inse att bekymmer kanske inte är så mycket att hänga i julgranen trots allt, att skratt föder nya skratt och att glädjen blir dubbelt så stor om man delar med sig av den. Ja och just därför slänger jag in denna korta snutt på min lilla glädjekälla, för att om han får mig så glad kanske han också kan lyckas pigga upp någon annan som kan behöva det :)


Jag vet inte hur man vänder på videon men ni får helt enkelt lov att lägga huvudet på sne om ni känner er lite manade att ta reda på varför jag är beredd att dela mitt liv med denna underbara varelse.

Men så kommer en säsong igen och strömmen går igång igen

Ska krypa i säng nu, med ett leende på läpparna. Ja för det känns äntligen som att jag lever igen, lever och inte bara existerar - det är en jäkligt stor skillnad! Fick provet avklarat idag och jag tänker inte fundera över hur det gick för jag har helt ärligt ingen blekaste aning alls. Huvudsaken är att det är gjort, och att svenskaboken nu ska vara utläst nästa vecka istället för nu på fredag. Åh va härligt det känns! Inte massa måsten som sätter hinder överallt.

En riktigt härlig vårdag idag också! Kände mig mer levande än på länge och jag firade genom att träffa Sandra och Sillen på en buffémiddag i stan och sen avsluta med Filmkväll hemma hos Jakob med lite fint folk från gamla klassen. Underbar Lillördag! Blev dock lite sent så nu ska jag stänga ner för att inte sno ännu mer sömntid i onödan, behöver verkligen sova nu efter den lite hektiska stressperiod som hängt över mig nu. Tänkte bara slänga in en Winnerbäcklåt igen, dels för att den är så bäst men också för att han ännu en gång lyckas sätta ord, varenda litet ord, på hur jag känner. Här har ni, "Nästan Perfekt", en av de första låtar jag hörde av honom. Enjoy!

ännu ett inslag av trötthumor

kan inte sluta skratta nu. Älskade lilla vän! Hahaha, så jävla underbar! fast..
Nä ush va jag är kass, Fasen att det alltid blir såhär när jag måste plugga..

a smile is nearly always inspired by another smile

Som vanligt är musiken mitt närmsta umgänge i sånnahär panikpluggsituationer och som vanligt tar den lite för mycket fokus. Ska börja ta tag i fysiken på riktigt nu måste bara först slänga in Tal Bachman med "She's So High" för den får mig att bli så galet glad utan att jag kan sätta fingret på exakt varför.

Eller jo för det första är ju låten helt apgrym och en glädjemedicin i sig men jag tror också att videon gör sitt. Barnsligheten och glädjen. Det är nånting med leendet, nånting som bara känns så naturligt men också så äkta.

Tänker på det ibland, att det är så få människor som bara kan gå omkring och le utan anledning, speciellt här i storstan. Tittar man på människorna som sitter på tåget kan man ibland få för sig att alla är osams med alla på nåt märkligt vis. På landet är det ofta helt annorlunda, när man kommer utomlands också, människor behandlar varandra på ett annat sätt där. Man hälsar glatt på de man möter och man kan tillochmed stanna och hålla korta diskussioner om allt och ingenting med någon random person utan att det anses vara minsta kostigt alls.

Har funderat lite på varför det är så här, varför det ibland tillochmed kan ses som en svaghet att vara för trevlig medans dryghet i vår vardag är något som uppskattas. Nej, jag förstår inte och jag är nog inte menad att helt förstå heller så jag orkar inte slösa tid på att varken störa mig på det eller analysera det. Vet bara att det är den lilla detaljen som gör att jag ibland kan längta bort till en värld nån annan stans.

pluggtrötter

Jag är inte bitter jag är bara trött. Trött på vädret, på plugget och framförallt trött på mig själv för att jag är så dålig på att ta tag i saker. Jag vet att jag kan om jag vill men jag vet inte vart orken tagit vägen. Det har varit en för lång vinter i år, för lite färger, för lite motivation.

Hade precis börjat få lite energi igen häromdagen, lite ork tillbaka och lite mera fokus. Ja för det är lättare att fokusera och prestera när man känner att det går mot ljusare och varmare tider, när man vet att det går framåt. Men nu sitter jag här igen, inlindad i min älskade underbara snug rug och med mössa och sockor på. Det är grått ute, plugghögen är stor och jag är trött. Trött, kall, stressad. Trött, kall, stressad & dålig. Ja, för det bästa utav allt är jag jag sitter här vid datan och bloggar istället för att plugga...

'I should have given you a reason to stay, given you a reason to stay. But this is fact not fiction, For the first time in years'


Jag visste ingenting, jag hade precis blivit själv och trodde aldrig någonting skulle få mig att vilja nånting annat, våga nåt annat. Så kom du. Du chockerade mig, du fängslade mig och du gjorde mig knäpp för jag trodde aldrig jag skulle kunna överrumplas som jag gjorde. Jag skrämde dig. Länge sen nu, så länge sen så jag skäms över att jag fortfarande tänker. Men nu är det sluttänkt. Ja, nu är det gjort och nu är det slut, nu vet du och nu är det över.

Klart det svider, men känns ändå skönt. Nån sa till mig en gång att om nånting inte känns bra så måste man våga ta tag i det, man måste våga chansa. Våga starta för att ha en chans att vinna. Det värsta som kan hända är att man förlorar men en förlust är egentligen bara detsamma som en chans att börja om, en möjlighet till en ny start.

Ja jag har slösat så mycket tid på tankar och funderingar, eller kanske inte egentligen. Men jag har låtit chanser gå mig förbi i nån töntig förhoppning om att saker skulle kunnat bli annorlunda. Nu kan jag äntligen blicka upp, sluta gå och blunda i min lilla fantasivärld och börja fokusera på vad som faktiskt ger nånting. Och jag insåg idag, med Therese hjälp, att det enda som faktiskt ger utan att ta, det enda man kan låta sig njuta av utan rädsla för att förlora det är vänskapen. Så nu, från och med ikväll, ska jag njuta av livet som egen, njuta av livet bland vänner. För om man tänker efter så är det väl bättre att ha tusen fåglar i handen än en i skogen? Ja, tusen gånger bättre

en härlig start på veckan..

Tänkte ta sovmorgon en halvtimme och sova ut till 7 eftersom jag kom i säng lite halvsent igår och redan innan det låg back x antal sovtimmar. Ligger och drar mig 10 minuter innan jag inser att jag börjar få ganska rejält brottom vid dethär laget och slänger mig framför spegeln. Slår en snabb blick på klockan på digitalboxen och fattar verkligen ingenting när den visar på kvart över 8 istället för kvart över 7. Hinner precis dra upp mobilen för att kolla klockan igen innan det slår mig - mobilen är inte ändrad till sommartid... klockan är kvart över 8 och jag började för precis en kvart sedan. Nä jag börjar nästan bli trött på att jag alltid har sån megakoll på allt helatiden...

helgresumé

Dålig uppdatering nu igen så tänkte bara köra en snabb resume av det nämnvärda från helgen som bakläxa för att jag inte fått in en enda rad sen mitt deprimerande klagoinlägg i torsdags. Nu i efterhand när jag tänker efter så känns dethär som den konstigaste helgen på länge men det har varit två fina kvällar iallafall med mycket fina vänner och många goa skratt!

     
Skittrevligt i fredags hemma hos Dasha med en massa omtyckta människor och kanske lite för mycket av det goda tillochmed tillslut. Mådde trots det faktiskt bättre än jag förtjänade på lördagen när jag vaknade upp så jag och Tessan beslutade oss för att åka in till skärholmen för att fixa presenter inför Freddes firande på kvällen. Ingen bra idé. Tydligen storhelg i skärholmen och jag har aldrig varit med om så mycket folk, så mycket REAskyltar och så mycket kalabalik i en så dålig tajming. Nej, vi inhandlade det vi skulle ha och sen flydde vi hals över huvud bort från mänskligheten och allt kaos. Aldrig mer säger jag bara, aldrig mer. & Tacka vettja musik & solbrillor!
Lördag kväll var det dags att fira fredde och Therese & jag skulle laga lite mat och bara ha trevligt innan vi stack dit. Vet inte ens hur jag ska sammanfatta... kaos är nog det enda som riktigt kan beskriva. Kaos och riktigt dålig planering! Ja vi tog oss lite för god tid för att återkomma till verkligheten igen så tidspressen när det väl var dags att börja fixa middag blev ett ganska fint komplement till vår okompetens inom matlagning.

Vi skapade vår egna lilla tv-show om hur man inte ska gå tillväga i ett kök och vi kämpade på som två påtända höns i våran kamp mot klockan och köksredskapen. Tillslut lyckades vi på något vänster med att få ihop en ganska godkänd paj men vi kunde också konstatera att vi kommer behöva gifta oss med män som kan laga mat och vi kommer definitivt aldrig bli några hemmafruar.

Firandet för Fredde på kvällen var något utöver det vanliga när vi väl kom rätt. (Ja för det är inte bara matlagning vi är bra på utan vi är också riktigt vassa när det kommer till lokalsinne. Jag och min kompanjon lyckades helt ovetande gå till fel hus och bjuda in oss på helt fel fest. Riktigt jäkla pinsamt..) Trots att jag efter kvällen innan tog det väldigt försiktigt med det goda var dethär nog en av de konstigaste nätterna i mitt liv och jag kan bara konstatera att jag tror jag har de knäppaste vännerna i hela universum, fast jag gillar dom på nåt märkligt vis
         

Nu tänkte jag fixa en kopp te och bara krypa ner framför det nya programmet "Stockholm-Båstad" som drar igång på 4an klockan 8. Bara andas ut och luta mig tillbaka i min ensamhet. Ja för faktiskt, jag vet att jag lät helt megadesperat i mitt senaste inlägg men faktum är att det är ganska skönt att vara ensam ibland. Har varit så mycket i helgen nu så idag har jag bara bojkottat mobilen, avskärmat mig helt från omvärlden och bara njutit att landa i hemmet, med familjen nära och med mig själv i fokus. Behövdes nog nu mer än någonsin

därför att bilder säger mer än tusen ord

Kom precis på mig själv med att ännu en gång sitta och bara googla bilder på kärlek. Fattar inte varför jag håller på såhär, jag vet ju att i slutändan så blir jag bara instabil. Glad för allt som bilderna speglar; för glädjen i deras ögon och värmen i deras närhet, för allt det vackra i enkelheten. Depp för att jag vet att allt jag sitter och flinar åt är allt jag inte har. Nä fasen va patetisk jag är nu, ska bara kryssa ner allting och gå och lägga mig istället. Krypa ner i min alldeles för breda dumma säng, bombardera med kuddar och spreta med armar och ben så mycket jag kan. Allt som krävs för att fylla ut en onödig tomhet. Näfan, nu var jag ännu töntigare, verkligen läge att släcka! Godnatt

när solen ger dig en försmak men du lever kvar i kylan


Ja nu sitter jag här efter en ganska ovärd dag i skolan och väntar på att Sandra och Sillen ska knacka på dörren, vilket de förövrigt borde göra vilken minut som helst. Läxorna ligger i en hög på sängen och jag tror och hoppas att om jag drar domdär jäkla böckerna fram och tillbaka från skolan varje dag så kanske det slitet tillslut kan resultera i att läxorna börjar göra sig själva. Eller, jag vet inte vad jag tänker. Orkar inte riktigt tänka, vill bara kunna leva, vill bara ha sommar. Ja snälla, ge mig sommarvärme och ge mig sommarlov, nununu!
En bild från den underbara tripen till Sandras land för två somrar sen, ååh jag minns och saknar! kärlek!

om man tänker efter

Ja, folk klagar alltid på hur svårt det är att veta vad man känner. Om hur svårt det är att sätta fingret på vad man egentligen vill, vad på man tänker & tycker om saker och ting. Men när det handlar om känslor, när det handlar om att man har så svårt att bestämma vad man känner, ja, då kanske det är ett ganska tydligt tecken i sig självt?

För att vara lycklig krävs det tre ting: något att göra, något att älska och något att hoppas på.

Mysig eftermiddag med först fika med Tessan och Nicklas sen lite koll i affärer när Axel och Gurra dök upp. Cissi kom spontant och mötte upp mig när jag klev av i Stuvsta på vägen hem och så kröp vi upp i sängen framför lite OC, mycket mysigt! Hade nästan glömt hur mycket jag tycker om den serien men nu blev jag återigen påmind.
Är ju inte så mycket för att se saker två gånger eftersom man redan vet vad som ska hända men det var faktiskt ingen fara, blir på något sätt glad av att titta bara för att karaktärerna är så fina och handlingen en sån som man inte riktigt kan tröttna på. En salig blandning av inte bara kärlek utan också skratt, sorg, kriminalitet och ondska.

Ja jag vill verkligen tipsa dem som aldrig tagit sig friheten att titta på serien om att faktiskt göra det! Den går ju just nu på femman varje dag klockan 3 så om ni har möjlighet så tycker jag ni ska slå på det och bara ge det några minuter! Jag är ingen seriemänniska men tillochmed jag lyckades fastna för detta underbara tidsfördriv och det säger faktiskt ganska mycket. Ge det en chans!

ge mig nostalgi, glädje och charm på riktigt! snälla

Nä men seriöst, nu blev jag faktiskt ledsen på riktigt. På riktigt på riktigt. Hade faktiskt inte lyssnat på Noice nu på säkert 3-4 år men nu när jag satte mig igen så... ah! Hatar att jag inte är 18 ännu, hatarhatarhatar!

Vi rymmer bara du & jag


Romans för timmen

noice

Åh första duschen nu sen innan operationen och min syster fick dånvimpen på mig när jag blockerat badrummet i nästan en timme! Aldrig duschat så länge men ooj va skönt det var och ooj va enkelt det är att dra sig från att ta tag i läxorna. Ja, jag är långt ifrån klar med svenskan, jag är inte ens halvklar, men jag tänker köra på den gamla goda taktiken att det löser sig nog om jag får sova gott och mycket inatt.

Blev bara helt till mig nu när jag fick höra nyheterna från min far, en apbra och en riktigt jäkla urkass! Den bra först: Noice ska spela på O´learys på fredag!!!! Den dåliga: Jag är inte tillräckligt gammal för att komma in.... Åh skjut mig........


Jag tror tamejbannemej att jag är en av ytterst få som faktiskt uppskattar denhär gruppen, speciellt i min åldersgrupp. Gillar ju sån musik som inte andra riktigt uppmärksammar och därför känns det helt galet nu att ett band som jag faktiskt gillar för en gångs skull ska uppträda, och inte nog med det, dom ska dessutom hålla till precis i min lilla levnadshåla... Men nej, det brister på åldern. Irritation!

hej jag heter anna


There is a place, it has a face & he was walking out the door

Ännu en låt från OC, haft den på hjärnan hela dagen så jag slänger ut den nu. Texten är knäpp, men knäppt är charmigt så jag gillar den stenhårt! :) Här har ni Creeper Lagoo med "Under The Tracks". Enjoy!

nu står jag här utan kort ännu en gång, duktig tjej

Blir så trött på mig själv, förstår inte hur i bängen jag lyckas... om och om och om och om och om och om igen. Snart vet jag inte om det handlar om otur längre eller om jag bara är rent allmänt dålig helt enkelt...

I söndags fördes studiebidraget över från min mors konto och eftersom jag är som jag är så är detta ett faktum som jag faktiskt har väldigt bra koll på. Nåt av det bästa som finns är ju att ta ut ett saldokvitto bara för att inse att man har mer pengar än sist man kollade!

Igår drog jag med Max till bankomaten direkt efter skolan för att äntligen få lite koll på mina pengar men nä, när jag står där och ska knappa in koden står det plötsligt helt still. Jag kommer inte ihåg en enda siffra. Jag knappar in lite olika försök tills det att bankomaten börjar varna för att kortet ska försvinna om jag slår fel igen, tvingas inse tillslut att det inte är värt att chansa och går besviken därifrån.

Idag har jag gått och fnulat på detdär med koden hela dagen och tillslut kommit ihåg sifferkombinationen, trodde jag iallafall. Men nej, tji fick jag när jag rusat ner till centrum direkt efter skolan bara för att ännu en gång lyckas knappa in fel.. Och inte nog med det, nej nu blev kortet uppkäkat av dendär dumma bankomaten också och jag hänvisades till banken för att få hjälp. Som pricken över i:t på hela alltet tvingades jag också inse att banken stänger klockan tre på vardagar och jag var därför precis 4 minuter försenad.. suck

Aja Jenny kanske hade rätt, det kanske var ödet. Hade det visat sig att det fanns pengar på kontot hade jag ju knappast åkt hem och pluggat, vilket jag fresten borde ta och börja med nu på tal om det. Ja, nu ska jag sätta igång. Eller försöka iallafall. Känner jag mig själv så återkommer jag snart, brukar kunna bli så.. Aja, tjo sålänge!

hat och kärlek går hand i hand

Flyttdag idag, hatar att flytta mellan föräldrarna. Spyr snart på alla IKEAkassar med grejer som bara släpas fram och tillbaka. Allt mitt, hela mitt liv, nedstoppat i IKEAkassar. Jag bor i mina jäkla kassar. Bor överallt, bor ingenstans.

Aja, nu har jag landat iallafall, för denhär gången. Känns skönt ändå, ja för om man ska se en fördel men nomadlivet så är det att man faktiskt uppskattar allt lite mer, uppskattar familjen och den tid man får med dem. Träffade ju lillebror ikväll och det är inte klokt vad två veckor gör med den lille skroten. Ush va stor han blir! Hursomhelst tänkte jag inte skriva mer ikväll för tänkte faktiskt börja ta tag i mitt liv nu, igen. Fast på riktigt nu! ;

Ville bara skriva lite snabbt för att få sagt att jag älskar min familj! Mamma, Pappa, Marie, Sara & Kevin, ni är världens bästa och ni gör min vardag! Så nu var det sagt, nu kryper jag i säng. Godnatt!

when you wake up as a loner you go to bed as a queen

Precis som alla har ett Totem i filmen Björnbröder tror jag att alla har ett djur inom sig, ett djur med lite samma instinkter och samma värderingar som en själv. Jag är en duracellkanin kunde jag fastslå nu i helgen. Eller ett såntdär gosedjur som man vrider upp för att få den att gå igång, ja precis en sån fresten. För varje sekund jag satt stilla i lördags förmiddag var det som att nån vred upp en såndär vridmockajäng och sen kom det tillslut till den punkt att det inte gick att vrida längre, - jag kunde inte sitta still en sekund till.

Ja så gårkvällen gick ut på att springa av mig lite energi, ja jag var runt överallt och lite till. Först snättringe sen solgård sen snättringe igen, -trots ett snitt i skrevet på en decimeter. Gick som en pensionerad pingvin gjorde jag också av rädsla för att dra upp nåt av stygnen men tacka vet jag verktabletter för oj vilken trevlig natt jag faktiskt hade tillslut! Fint folk på två olika håll och sen avslutning hemma hos min fina Sandra :))

Lunch idag med Axel, Grek, Nicklas och Oscar också gjorde pricken över i:t och jag känner mig äntligen levande igen! Våren är på ingång, solen skiner, åderbrocken är bortopererade inför shortsperiodern och jag älskar mina vänner mer än mycket! Låt snön smälta bort helt nu bara sen är allting nästan perfekt :)

snobbens livskunskap, nr 3

Och ännu ett... Ja för fan va jag känner igen mig. Nästan så pass mycket så det inte bara är komiskt utan nästan lite jobbigt också. Det som målas som ett skämt är en eftermiddag i min vardag, stabilt. Fast, jag kan ju trösta mig vid tanken på att jag nog inte är den enda, om det nu gör saken bättre.. ^^

snobbens livskunskap, nr 2

Här kommer ännu ett utdrag, dels för att visa hur galet tråkigt jag har men också för att det var så satans sött!

snobbens livskunskap, nr 1

Första kommer här, känner man igen sig eller..? mmhm.......

snobben har svaret på alla funderingar

För att ha nånting att göra nu under dagarna jag måste spendera hemma efter operationen så köpte mamma två små fina böcker till mig. "Snobben och kärleken" & "Snobben på skolbänken". Jag kan inte sluta flina åt dem, helt sajkt hur de målar upp hela bilden av en tonårongs liv endast med hjälp av lite sträckgubbar och pratbubblor!
Världens underbaraste böcker och jag tipsar verkligen varmt om dem! Finns på akademibokhandeln nu på halva reapriset så båda två för 30 kronor! Passa på!

Har precis bara börjat bläddra lite i den men med tanke på vad jag hittat hittils och hur många fina skratt jag fått åt situationer som jag komiskt nog känner igen mig så pass mycket i (samt med stor tanke på hur ofantligt tråkigt jag har här i min ensamhet men benet i högläge) så kommer det nog dyka upp en och annan sida här i bloggen inom kort!

the true words are the words unspoken

Jag kom att tänka på det, va enkelt allting skulle vara om det gick att förstå sig på folk och sen lita på dem. Om människor skulle kunna klargöra för både sig själva och andra runtomkring hur de verkligen känner och sen stå för det. Lika par skulle kunna leka bäst utan varken missförstånd eller klagomål och man skulle slippa sitta och grunna sig grön på vad som betyder vad och vem som betyder vad för vem. Man skulle kunna solla bort all bullshit och ge plats för det som faktiskt gav nånting, bara ödsla tid på sånt som faktiskt är av värde att slösa tid på,
Missan hittades som vildkatt av mina grannar och de tog hand om henne, när de senare köpte hund drog sig missan till vårt hus allt oftare. Iochmed det faktum att jag var grymt katträdd var det inget jag uppskattade vidare mycket. Hon kom till oss oftare och oftare och inom kort hade hon flyttat in. Efter ett missöde som liten tog det lång tid innan jag vågade gå nära henne och faktiskt klappa henne när hon strök sig längst mina ben. Från den början har hon betytt mycket för mig, mer än jag trodde ett djur kunde betyda för någon. Hon gav mig orken när allt var som tyngst i skolan. Hon låg bredvid mig på nätterna när jag låg sömnlös och grät för alla möjliga jobbiga situationer. Det är nästan sjukt hur mycket hon gjorde för mig. Hon gav mig extra styrka i allt. Kompisbråk, familjeproblem, skolkaos. Hon bara låg bredvid, det var det enda som behövdes. Jag klappade henne inte, jag kunde ligga och bara kolla upp i taket med henne tätt intill, men hon spann bara av den närheten. Det låter så täntigt att skriva såhär, jag märker det med. Men det betyder så mycket mer för mig.     Hon har ett jävla humör oxå, kaxig som bara den! Alla ni som känner mig väl vet också vad den katten går för! haha, hon är en riktig personlighet. Hon hatar richard av ren avundsjuka. Ni skulle bara se hur hon håller på :p haha <3 åh, gud jag älskar henne.

gammal men grym låt!


vissa saker förlorar aldrig sitt värde

När man sitter och storbölar till Eva och Adamfilmen trots att man sett den hundramioljarder gånger, då nånstans kan tanken slå en att det kanske är dags att växa upp, eller iallafall dags att hitta nåt bättre att fördriva tiden med.. Men nej, jag vill inte. Den är ju så fin

mycket kärlek till mina många!

Nu var det gjort, operationen genomförd och jag överlevde! Svimmade av en aning men överlag gick det så pass smärtfritt att jag vågar nästan inte ens tro att det ska bli bra nu. Vågar knappt tro det men samtidigt kan jag inte låta bli att le åt tanken.

Har spenderat hela dagen framför tvn/datan med foten i högläge och säga vad man vill men Anna Plogfeldt är inte gjord för att sitta still utan att ha nånting att göra. Tack gode gud för att mina fina vänner som hjälper mig igenom denna underbart uttråkande sysselsättning av ingentinggöra!

Först kom Axel förbi och gjorde mig sällskap innan han var tvungen att åka iväg på bio och senare på kvällen kom gänget över och gjorde mig sällskap! Underbara Therese hade tillochmed fixat en cheescake bara för min skull och den + gott sällskap och skitsnack i mängder gjorde verkligen min kväll! Mycket kärlek till er!

Nu kom dessutom precis min Sandra hit också så jag ska stänga av datan och så ska vi ta och göra oss iordning för sängen. Ja det är inte klokt vad jag älskar mina fina vänner! Jag vet att jag tjatar det till grunden men ibland uppmärksammar man det lixom mer och idag var just en sådan dag så jag ville bara få det sagt ännu en gång :)
Nä men nu ska jag krypa i säng med min andra hälft, puss och kram och nyp i stjärten! Gónatt!

det som skadar stärker också

Nä nu har jag provat ett par gamla shorts och plötsligt känns operationen inte lika skrämmande. Jag har ju trots allt velat dethär sen jag var 11 och tänk nu, i sommar. Tänk att äntligen kunna gå i shorts och äntligen kunna slippa dendär konstanta nojan! Åhh, peace and love, alanya, side, ååh sommar, Sommar i shorts. Ge mig nu!

hej jag heter anna och jag har fjärilar i magen

nejfan jag skoja bara dethär är inte fjärilar. Nä jag har kossor i magen. Kossor, getar, grisar & ankor. Blä, hela jag är en levande bodgård på två ben..

Jag har längtat i 7 år på denhär jäkla operationen, i 7 år har jag nojat mig till botten av mitt ynka självförtroende så fort det har handlat om att visa ben. Alla somrar har jag vandrat i långjeans för att slippa visa och när graderna stigit över 30+ så har jag lyckats få på mig trekvartsbyxor bara för att ha någon chans att överleva.

Alltid denna ångest över åderbrocken på vaden och nu när det kommer till kritan så vill jag inte... eller jo jag vill, klart som fan jag vill men.. AAaah, jag har aldrig opererat mig förut och det känns ännu tryggare att jag inte vet om jag kommer få bedövning eller inte. Nej pruttbläbajskorv! Nä nu är jag bara nervös. Tunga klumpiga dumma kor kör ko-trav i min mage... Aja det är fan värt det, hur hemskt det än blir så är det värt det! hundra gånger om!

med ord av winnerbäck


peace and love 2011, check!

Ja nu jävlar så är äntligen äntligen äntligen Peace and love bokat och betalt! Fick sånna sommarkänslor idag tack vare det underbara vädret så kände att det var dags att slå slag saken, nu gäller det bara att hålla tummarna för att Winnerbäck pallrar sig dit! Det ser inte ljust ut men jag ger inte upp hoppet.. Aja, Kings Of Leon, 30 Seconds To Mars, The Sounds och Oscar Linnros ska ju dit så om inte drömmarna går i uppfyllelse så kan det nog bli helt okej ändå. Eller helt okej, vafan gaggar jag om???!! Det kommer bli AWESUM hursomhelst!!!! Ja klart som satan, kan inte bli annat! En vecka fullspäckad med Sällskap, Musik och SommarSOmmarSoMMAR! YEahYeaHWowWoW!

Det gäller att våga chansa då man känner det e rätt

Ännu ett nostalgiklipp eftersom jag råkade ramla över denhär låten i fredags och sen dess haft den på hjärnan konstant. Riktigt barnslig låt men satan va alla Caramells låtar bara gör en glad, får en att minnas de enkla åren av barndom och spring i benen. De första förälskelserna man hade innan allt började på allvar. Ja jag älskar denhär låten för även om den är ganska tjatig så är den också förbaskat charmig

inte otrevligt men ändå lite trevligt på fel sätt

Okejrå jag är inte depp, det var trots allt en trevlig kväll med mycket trevligt folk. Antar att det faktum att jag inte sov något natten till lördag heller gjorde att jag blev en ganska fin stämningsdödare på festen igår, lessen för det..

Kan bara känna att det blir för mycket ibland med dethär "haffarspelet", när det tycks vara det enda kvällen går ut på för vissa människor. Tycket det kan kännas lixom lite patetiskt. Ja för allvarligt, nu är jag kanske världens tråkigaste människa som inte förstår mig på sånthär på samma sätt som andra kanske gör men ärligt... Det är ju alltid i princip exakt samma gamla visa som dras också:
Kille: "Heeey" (försöker få till ett riktigt charmigt leende som i situationen bara blir dräggigt)
Tjej: "Hallådär"
Kille: "Hur e lääget?" (kämpar för att hålla en väldigt flackande blick så stabil som möjligt)
Tjej: "Jora det är bra själv?"
Kille: "Joomen det är fint fan" (lutar sig gärna lite över)
--tystnad--
-> Sen kommer antingen lutningen väldigt väldigt nära eftersom det är ungefär så mycket killen har fått sagt vid dethär laget som han egentligen har att säga, eller så tar killen helt enkelt initiativet direkt för att slippa spilla onödig tid och frågar helt enkelt rakt ut om tjejen känner sig pepp på att strula(?!??)

Charmigt? Nja.. Självklart är allt olika och saker beror på men på det stora hela så föredrar jag faktiskt ett bord fullspäckat med trevligt sällskap, kanske lite kortspel eller snacks att luta sig över och sen bara massa härliga konversationer fram och tillbaka om ingenting.

Som sagt var jag väldigt sliten igår så jag tar på mig lite skulden med för att jag inte var världens partyprisse, som ola så fint uttryckte sig. Jag kan ha överdrivit allt i mina tankar men vill iallafall bara säga att jag är lessen om nån märkte av en Anna som sprang fram och tillbaka och babblade på om hur mycket hon hatade människor. Ni som känner henne på riktigt vet att det är precis tvärt om, hon älskar människor och det är väl kanske snarare det som är problemet om något. Stort tack till Mikaela iallafall för en grym insats till en fin kväll!

"Det finns inga mål, men det finns sätt att ta sig dit Vill inte komma nånstans, vill bara ta mig lite längre än hit"

Man ska leva för stunden, fånga dagen och leva utan tankar på konsekvenser. Man ska fånga ögonblicken och glädjas åt de man får, kastas framåt med vinden och ta vara på det fina man passerar.
Ja de säger att man ska le åt utsikten medans den varar.

Men jag har lixom tröttnat lite på att glädjas åt stunderna, de är alla ändå likadana. Jag har slutat se det fina i utsikten för det är alltid samma gamla jävla bild som återkommer. Det är inte det att den inte är fin, det är bara det att den aldrig ändras. Och om utsikten aldrig ändras är väl det ett tecken på att man står still?

Ja för det känns så ibland. Jag kastas inte längre framåt av vinden. Jag dras fram och tillbaka, kastas hit och dit men kommer ingenstans. Jag vet inte vart jag vill, vill kanske ingen stans egentligen. Blir bara trött på att gå i samma fotsteg om och om igen när de bara leder mig i samma banor tillbaka till start, trött på att slängas från famn till famn när ingenting någonsin är annorlunda hur mycket man än försöker tro och intala sig det

det är i mörkret stjärnorna syns som mest

"Det sägs att det finns alltid nånting bra i det som sker
Och tron är ofta den som ger oss styrka
Ja, man säger mycket, men man vet så lite om sig själv
När ångesten och ensamheten kommer

För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut
Ser man allt med lite andra ögon
Man övar sig, och långsamt blir man bättre på att se
Skillnad mellan sanningar och lögner"


Cecilia Marklund & Sandra Jensen, ni är äkta & jag älskar er för det

shopaholic?

Under lovet bröt jag mitt köpförbun ett antal gånger (ovanligt?... -.-) & två nätter i rad har jag nu drömt mardrömmar om pengar och detta har lett till konstant ångest. Idag bestämde jag mig för att faktiskt få slut på ångesten genom att åka in till stan och lämna tillbaka två tröjor men ja... jag är som jag är.. Två timmar senare återvänder jag hem med båda tröjorna kvar och dessutom två nya inhandlade. Jag skyller på Sandra för hon kom med en jäkligt bra filosofi, man ska inte fokusera på sina utgifter man ska tänka bort dom och försöka se inkomsterna istället och med en extra tanke på att jag faktiskt får lön om 4 dagar känns allt ganska bra ändå ;

Tabita- min idol och förebild!

Kvällen blir bara bättre och bättre, fotfarande utmattad efter min sköna spabehandling och nu landade jag framför youtube eftersom jag och Therese pratade om den gamla tv-serien 'Mia & Klara' idag. Eller pratade och pratade, jag tipsade henne om den och nu var jag tvungen bara gå in och kolla på om den var så jäkla bra som jag minns den och tänka sig, den var tamejfan nästa bättre!

allt ont för nånting gott med sig

Nu har en tidigare dyngsur och kall tjej precis kommit ut från en lång skön bastu och livet känns ganska okej igen.

Hade precis hasat mig hem i äckelvädret från ett tungt träningspass och skulle precis komma innanför dörren in i värmen och dra av mig mina äckliga dyngsura & iskalla skor när jag hörde ett fint litet brak komma uppifrån. Jag tittade upp bara för att precis hinna se all snö komma farande, två sekunder senare stod jag där med snöslask upp till knäna, innanför kläderna och i alla påsar som jag på nåt duktigt sätt lyckats hålla vidöppna precis i fel sekund.. Underbart..

Aja, det positiva med mitt snöbad var nog att jag uppskattade värmen från duschen ovanligt mycket vilket resulterade i en hårinpackning och två ansiktsinpacningar, en lermask och en fuktmask. Smörjt in mig med min underbara blåbärs-fuktkräm från 'The BodyShop" nu precis också så nu känner jag mig som ny. Underbart! :)

"tänk på richard wolff, han är rolig" x)

Det är faktiskt lite märkligt hur jag aldrig tycks tröttna, spelar lixom ingen roll hur många gånger klippet spelas om det blir nästan bara roligare för varje gång. Ja, jag vet jag har kass humor men jag skyller faktiskt på min far för det är därifrån den kommer. Här har ni iallafall nu ännu en gång Filippa Bark i egen hög person, bara för att hon är så förbannat bäst! Enjoy!

klotter

Art rarely comes from happiness

Ofärdig->

svar: därför att två passar ihop

Ge mig en famn ett försvinna bort i och ögon att drunkna i.
Ge mig en hand att hålla genom vardagens svammel.

Det är viktigt att vara själv, jag vet att dom säger så. Man ska stå på egna ben och man ska lära känna sig själv framför någon annan. Man ska lära sig att stå stadigt trots att man står ensam. Men ibland kan det faktiskt bli ganska tröttsamt att stå på enga ben, ibland suktar tanken på att istället ligga nära någon, lyssna på hjärtslagen och försvinna bort i närheten. Tanken på att bli sedd, på att få känna sig utvald. Jag vet att man är stark när man är själv, men om man är gjord för att vara själv så varför i helsike har man mellanrum mellan fingrarna?

the rasmus

Nej men gud, bara för att jag hittade min gamla skiva igår så har jag totalnördat The Rasmus hela dagen. Dels väcker det en så jäklans massa minnen men jag kan nog också komma på mig själv med att tycka att dom är ganska bra emellanåt. Minns hur galet förälskad jag var i Lauri, sångaren i bandet.

Minns hur jag sprang som en blådåre när vi var på kryssning till Finland och letade efter honom på finlands gator för lever man i Finland så är det klart man går att hitta. Minns hur irriterad pappa var på mig och minns ännu mer hur irriterad han blev när jag la hela månadspengen på ett litet anteckningsblock bara för att det var ett tryck på bandet på framsidan.

Känns dock lite skumt att jag gillar samma nu som när jag var 9 år. Antingen så hade jag väldigt utvecklad smak då eller så har jag väldigt outvecklad smak idag.. Haha här kommer en bild på snyggingen iallafall och sen tre till av mina tidigare favoritlåtar ; enjoy
Sail Away
No fear
The first day of my life

Nostalgi!

Det bästa med att rensa och gå igenom är att man hittar så jäkla mycket gamla grejer som man glömt bort men som ändå betyder så mycket. Jag vet inte hur många gånger jag skrattat idag åt gamla dagboksinlägg och anteckningar om diverse händelser och personer. Lovar att slänga ut de roligaste imorn när jag har mer tid för jag tänkte faktiskt krypa i säng nu eftersom det är skola imorn och jag börjar 8 (...)

Hittade iallafall en gammal skiva från 2002 som jag själv bränt med massa favoritlåtar och jag måste bara snabbt lägga ut en av dem. The Rasmus med "F-F-F-Falling", den är ju så förjävla grym och dessutom är det så galet mycket nostalgi för mig så det finns inte, så förbaskat många minnen som speglas när jag lutar mig tillbaka och bara lyssnar. Ja, jag har sagt det förut och säger det igen: musik är mäktigt. Finns inget annat som kan skapa så mycket känslor på så kort tid

det är ingen ordning på allting

Bestämde mig för att ta en dag hemma idag, bara rensa ut gammal skit och slänga allt överflöd. Kul bara att denna tanke alltid leder mig hit..

Ja, jag har precis dragit ur innehållet i precis alla lådor som finns i mitt rum och dessutom fyllt hela sängen med skrotet som låg på skrivbordet. Rummet är i total megakaos när det som vanligt slår mig att.. nä nu har jag ingen lust längre. Plötsligt känns det som att jag har miljarder andra saker som lockar.. Fast nä, idag ska jag fan ta mig i kragen, idag ska jag inte bara slänga tillbaka allting i ännu större oordning- näfan, nu kör jag!

trötter signar in

Hur kommer det sig att man innan ett lov alltid går och pratar om hur skönt det ska bli att vila upp sig, men sen när lovet väl kommer så blir man bara mer och mer sliten för varje dag som går? Nu är det så, en veckas lov och jag är helt död. Nästan så det är komiskt. Gårdagen spenderades med filippa framför filmerna jag, trots mitt köpstopp, råkade inhandla under min promenad hem från träningen i Torsdags. Jag skyller inte på att dom var dåliga men av någon anledning sov jag mig igenom majoriteten av minutrarna iallafall om jag säger så.
Efter middagen så promenerade jag över till Axel för att glo film med honom och Lukas & shit vilket sällskap jag måste varit... Haha sov mig igenom större delen av kvällen med och när lukas skulle hem fick dom inte ens liv i mig utan Axel kunde nån timme senare, efter mycket slit, precis få upp mig ur hans säng och ut genom dörren för att själv kunna sova en aning. Minns inte så mycket alls av hemvägen men vaknade imorse ovanpå täcket med kläder och smink på. Haha utvilad efter en veckas lov? Nä snarare ganska utsliten. Aja nu har jag ju sovit ikapp lite iallafall så kanske kan komma tillbaka med lite krafter iallafall!

fyll luften med ord inte bullshit

Jag blir så trött på människor som leker tvreportrar, som snappar upp dedär små detaljerna och målar upp dem med gigantiska rörelser bara för att skapa skandal. En intervju på två timmar blir till ett uppspel på två minuter som kan vridas ur vilken vinkel som helst och sanningen är sällan ett faktium. Jag förstår reportrar, det är deras jobb. Men när man använder det som ett socialt verktyg där vännerna blir de användbara känns det hela ganska onödigt och bara dumt..

världens bästa film

Jamie: You don't know the first thing about being someone's friend.
Landon: I don't want to just be your friend.
Jamie: You don't know what you want.
Landon: Neither do you. Maybe you're just too scared that someone might actually want to be with you.
Jamie: And why would that scare me?
Landon: Because then you wouldn't be able to hide behind your books, or your frickin' telescope, or your faith. No, no, you know the real reason why you're scared? It's cause maybe you wanna be with me too."

A walk to remember

wow

nu är jag megatöntig men jag måste faktiskt skriva för jag tror jag dör lite. Var på Burlesque idag med emma och ja... Jag finner inga ord. Enormt mäktig film med ännu mäktigare skådespelare. Bilden säger resten. -> Blicken, leednet, tattueringarna, utstrålningen, charmen och mystiken. Ja, jag dör. Tjejer - se och njut. Killar- se och lär!


nä jag är inte sotis..

Älskar verkligen lov, det gör jag! Känner dock att nu skulle det inte sitta helt fel med en utlandsresa, faktum är att jag nog aldrig varit lika taggad på det. Inte nog med att alla kompisar är borta överallt utan dessutom känns sverige så galet grått just nu. Jag har letat och letat men inte nånstans är himlen blå, nej den är grå. Grå, trist och oändlig.

Skitmysig kväll med Millan igår fresten, vi såg "Flirting with forty", vilket bara fick mig att längta ännu mer bort! Grym film faktiskt, tjejfilm men ändå kändes den inte föör förutsägbar. Eller så var jag helt enkelt för uppslukad av miljön och alla fina stunder att jag helt enkelt glömde bort att sitta och förtidsanalysera. För fokuserad på att sitta och avundas henne för allting -> hennes kropp, hela miljön, alla situationer, hela flytet och sist men inte minst honom. Vissa har tur.
Ännu mer underbart att spendera hela kvällen med en nykär Camilla, åka hem och sova själv bara för att sen idag ge sig iväg och gymma med en nästan ännu mer sprudlande Lina. Så förbannat glad för deras skullar (eller hur fasen man nu säger), men ja.. ge mig lite sol och lite sprudel så kan jag nog blir ännu gladare ^^ Närå, skämtåsido. Men nu ska jag faktiskt kila för ikväll är det jobb som gäller. Hare gött alla och njut av livet! :) peace out!

.

när man redan, av ren erfarenhet, har svårt att lita på folk. Svårt att låta någon komma nära. När spärren hela tiden finns där och hindrar minsta lilla antydan till känsla och när blickarna utåt bara leder en djupare in i sig själv. När man håller sig till mönstret bara för att man hellre står still än faller, då är man också så patetiskt överdrivet sårbar vid de få tillfällen man faktiskt låter sig tro att någonting är annorlunda

RSS 2.0