humor som hänger kvar
sitter här och kämpar på med skolarbeten på temaveckan, eller inte... Tommy hittade precis en gammal video som jag inte sett på väldigt många år. Minns tillochmed när jag och Nathalie satt i datorrummet i lägenheten och hittade den för första gången. Måste varit under 11 år eftersom vi då flyttade från lägeheten till huset. Haha galet klockren!
enormt fin låt
prisad vänskap
Vill bara säga nu, innan jag kryper i säng, att mina vänner betyder allt för mig. Jag vet jag säger det ofta men det är som att jag gång på gång, av olika anledningar, tvingas inse att... att.. ja... jag vet inte ens vad jag ska skriva- så jävla mycket betyder dom! Jag skulle kunna skriva så mycket om hur jag känner, patetiska kärleksförklaringar till dom, om dom. Men det känns inte helt rätt, för i grund och botten handlar det inte om kärlek. Det handlar nog mer om existens - Att dom får mig att må bättre genom att bara existera och att dom alltid finns där. För fan, det hade tamejfan aldrig fungerat annars. Aldrig.
Jättefin filmkväll med Therese och Grek ikväll iallafall, såg "Den bästa sommaren" och sällskapet och de klockrena kommentarerna i filmen fick mig att nästan känna mig glad trots allt. Betydde enormt. De flesta som känner mig vet att jag är enormt känsloöppen i det mesta men när det kommer till att visa käsnlor för folk när jag inte mår riktigt hundra så ändras spelreglerna.
Ofta är det ju lättare att hålla inne tunga känslor och klistra på detdär leendet, detdär leendet utåt som ibland tillochmed kan få en att må bättre genom att man för stunden kan lyckas stänga av det som får en att må dåligt. Jag är en jävel på det och därför förstod ni nog inte heller ikväll hur mycket jag behövde er, hur mycket ni hjälpte mig ännu en gång utan varken ansträngning eller riktig förståelse. Jag vet inte hur ni gör, men ni lyckas varje gång.
Nu blev det ju hela en enda lång kärleksförklaring iallafall och ser själv hur patetiskt dethär ser ut nu men jag måste ändå få det sagt. Jag älskar er, för allt ni gör, för att ni finns.
Nu blev det ju hela en enda lång kärleksförklaring iallafall och ser själv hur patetiskt dethär ser ut nu men jag måste ändå få det sagt. Jag älskar er, för allt ni gör, för att ni finns.
Airto - True Friends - Slänger in en tidigare okänd- men trots det en himla mysig låt!
Bara för att texten lyckas sätta ord på det mesta jag vill ha sagt
fan
Jag blir jävla så trött på att det gör ont. Fortfarande. Blir så trött på att ingen verkar förstå. Blir så trött när jag knappt förstår själv. Vill bara ställa mig och skrika. Vill bara vara själv. Vill bara komma bort. Vill bara stänga in mig. - Klarar inte vara själv. Klarar inga tankar. Fattar inte varför jag ens reagerar som jag gör. Vet inte vad jag känner. Känner ingenting. Ändå rinner tårarna och illamåendet tar över. Fan. Jag blir bara så jävla trött. Jag vill inte. Känner mig så jävla maktlös. Det spelar lixom ingen roll att jag försöker. Det känns ändå. Och allt jag vill är att skrika utan att någon hör. Skrika tomma ord utan röst. Men jag har ingen ork nu. Jag vill nog bara veta om jag förtjänar dethär och isåfall varför? och varför jag ska vara så jävla svag? jag försöker ju
sista EMS-avsnittet!
Jajjamensan!, - Om 40 minuter börjar finalen av ensam mamma söker och jag sitter här och laddar upp! Galet spännande för i år känns det inte så självklart vilka som blir valda som det brukar göra alla andra år. Lite jobbigt känns det såklart också eftersom mammorna knappt verkar veta själva vad dom vill och jag får sån empati för dom! Det värsta som finns är ju valmöjligheter när man själv inte riktigt vet vad man vill men måste välja, en situation jag ställs inför ofta och lyckas överdramatisera lika mycket varje gång, haha. Nej blä! Och här påverkar det ju verkligen hela deras liv också, deras framtid beror av ett endaste litet val. Jag får ju nästan spader själv av bara tanken på det!
Nejmen det blir nog bra hur som än väljer, och jag ser fram emot och fasar samtidigt för alla känslor som kommer dras upp ikväll. Cissi kommer hit så hon kommer få stå ut med en Anna som klättrar på väggarna när det går mot slutet av programmet och alla bitar faller på plats. Haha, nej dethär med känslor och kärlek är nog lika bra att vara utan. Det gör en som sagt bara galen, knäpp, lycklig och ledsen. Men att sitta och titta på när andra finner varandra är ändå en ganska fin känsla, att kunna se lyckan i deras ögon när de ser på varandra, i en värld där ingenting annat tycks existera. Men lite småjobbigt äre ju såklart med när man inser att man själv sitter och glor på en plastig gammal tv-skärm i brist på egna ögon att se in i, ett par ögon som ser en tillbaka- känslan av att bli sedd och bara vilja se mer..
Nejmen det blir nog bra hur som än väljer, och jag ser fram emot och fasar samtidigt för alla känslor som kommer dras upp ikväll. Cissi kommer hit så hon kommer få stå ut med en Anna som klättrar på väggarna när det går mot slutet av programmet och alla bitar faller på plats. Haha, nej dethär med känslor och kärlek är nog lika bra att vara utan. Det gör en som sagt bara galen, knäpp, lycklig och ledsen. Men att sitta och titta på när andra finner varandra är ändå en ganska fin känsla, att kunna se lyckan i deras ögon när de ser på varandra, i en värld där ingenting annat tycks existera. Men lite småjobbigt äre ju såklart med när man inser att man själv sitter och glor på en plastig gammal tv-skärm i brist på egna ögon att se in i, ett par ögon som ser en tillbaka- känslan av att bli sedd och bara vilja se mer..
R.I.P cykeln min..
Jag har ett bekännande, ett väldigt tråkigt sådant. Nästan så man blir lite småledsen. När jag gick med Sandra och Anton till Woody i fredags för att äntligen hämta hem min cykel så var den inte längre där. Ingen stans - helt borta.. Ja, jag har ju faktiskt bara mig själv att skylla egentligen och nånstans har jag ju faktiskt bara haft tur innan att den stått kvar alla andra gånger när jag glömt den ute nånstans. Men kändes ändå så tråkigt att komma dit och se cykelstället stå tomt.. Andra cykeln som försvinner nu ju, fast den andra dök upp några månader senare så man vet ju aldrig- den kanske kommer tillbaka så man ska ju aldrig sluta hoppas. Fast känns som att chansen inte är så stor. Menmen, jag får nog se dethär som ett litet "wake-up-call" och kanske börja hålla lite bättre koll på saker. Famöver ska jag göra det och nästa cykel jag skaffar, om jag skaffar en ny senare, ska jag verkligen sköta om med kärlek!
en liten låt om saknad tillägnas min cykel,
hoppas du lever vidare och blir bättre omhändertagen framöver!
(fast det var ju lite tur i oturen att cykeln var begagnad från några vänner till mormor och morfar, så slapp man ha ångest för pengarna som lagts på den ^^)
fredagkväll
Hade planerat en lugn och seg hemmakväll ikväll eftersom jag kände mig himla sliten och trött av någon anledning. Och en lugn hemmakväll blev det! -men den förgylldes av en himla massa fint folk som droppade in efter en mysig taco-middag med familjen :) Himla fin kväll, omärkvärdig men fin :)
Nu kom sandra hit så ska krypa ner till henne i sängen innan hon somnar :) Men sov gott alla så hörs vi ! pussen!
Nu kom sandra hit så ska krypa ner till henne i sängen innan hon somnar :) Men sov gott alla så hörs vi ! pussen!
vintermorgon
Det är så svart ute när man vaknar att man känner för att aldrig kliva upp. Kylan vilar i det tunga mörkret utanför fönstret och sängen känns mjukare än vanligt, täcket är varmare än någonsin. Man sluter ögonen igen, vill in i värmen och bara ligga kvar, återgå till drömmarna om sommar, sol och bad. Men så ringer klockan igen och man tar efter några långa sekunder sats, kämpar sig upp, och efter mycket om och men är man på fötter. Man lindar snabbt in sig i morgonrocken, suckar och går bort till fönstret. Tittar ut.
Det kanske inte ser så farligt ut trots allt. Det ser faktiskt ganska vackert ut.
Det är vitt, inte svart, och det ser lockande ut- nästan levande.
Efter en underbart lång varmdusch drar man på sig tofflorna och trippar ner för trappen där en varm kopp te står och väntar. Man ler, ser ut genom fönstret på det kalla vackra. Man njuter av synen samtidigt som man uppskattar värmen inomhus mer än någonsin. Det är fredag, vintern är ganska charmig trots allt och livet känns faktiskt himla härligt!
humor a la familia
Under samtalande vid middagsbordet:
Anna: Fan, nej jag känner att jag har blivit på asocial på sista tiden..
Mamma: Ja men eller hur, du är ju verkligen "jätte" asocial!
Anna: Vad är det?
nej, ibland när man vill verka smart kan det resultera i att man bara verkar ännu dummare..
funderingar kring utseendefixering
Att utséendefixeringen idag är helt galet stor är det nog inte någon som riktigt gått miste om. Jag läste idag på psykologin en artikel om en tjej som funderade lite över dethär med hur man hela tiden ska kämpa på så förjävligt mycket bara för att se bra ut i andras ögon. Hon hade varit ute och sprungit en dag när hon plötsligt kom att tänka på: 'Varför gör jag dethär egentligen?, tycker jag att det är kul att springa eller gör jag det bara för att jag ska se bra ut? för att bli smal?'
Det finns ju så galet många ideal för hur man 'ska' se ut så man blir ju nästan galen på't! Tjejer ska gå ner i vikt medan killar ska bygga muskler och se biffiga ut. Och bilderna av hur vi förväntas se ut följer oss från barnsben, förstör oss och formar oss. Vi lever efter dom, trånar och kämpar men blir ändå aldrig riktigt nöjda. Nånstans går det alltid att hitta nåt fel. Det ligger en sanning i det klishiga uttrycket "ingen är perfekt", alla vet det. Men varför strävar alla efter det iallafall? Kan man inte se det som att alla är perfekta istället, på sitt eget sätt och vis? Vad är det egentligen som säger vad som är perfekt och som bara är sinnessjukt?
Jag har börjat tänka på dethär och kollat runt lite på olika personer i min omvärld och det är väl ingen nyhet att utseendefixeringen idag är helt galet stor men vad som kan störa mig lite är att såna som ser "bättre" ut kan tyckas 'glida igenom livet' på ett helt annat sätt än andra mindre lyckligt lottade. För egentligen handlar det himla mycket om tur, vem som föds med gener för vad. För det är i grund och botten de som bygger upp oss och bestämmer vårt utseende, som vi sedan är beroende av och påverkas av under hela våra liv.
Jag säger inte att nånting är dåligt eller nånting är bra, dethär är bara nåt jag kommit att fundera väldigt mycket kring på senaste tiden och jag kände nu bara för att dela med mig av mina tankar. Måste såklart slänga in en låt av Lars Winnerbäck som jag tycker har ett förjävla härligt budskap: lyssna på texten!
(se hela texten på http://artists.letssingit.com/lars-winnerback-lyrics-en-sot-liten-flicka-r7z6v82 - rekommenderas! )
Det finns ju så galet många ideal för hur man 'ska' se ut så man blir ju nästan galen på't! Tjejer ska gå ner i vikt medan killar ska bygga muskler och se biffiga ut. Och bilderna av hur vi förväntas se ut följer oss från barnsben, förstör oss och formar oss. Vi lever efter dom, trånar och kämpar men blir ändå aldrig riktigt nöjda. Nånstans går det alltid att hitta nåt fel. Det ligger en sanning i det klishiga uttrycket "ingen är perfekt", alla vet det. Men varför strävar alla efter det iallafall? Kan man inte se det som att alla är perfekta istället, på sitt eget sätt och vis? Vad är det egentligen som säger vad som är perfekt och som bara är sinnessjukt?
Pratade också med Ebba häromdagen om hur det är så galet mycket enklare för killar att leva upp till måtten på vad som anses attraktivt när det gäller kroppar. Att bygga muskler är något som går att fixa med lite vilkestyrka och slit, självklart går det lättare för vissa än andra men alla har ändå en möjlighet att 'biffa till sig'. Tjejer har det tuffare, inte nog med att vi har mer saker att leva upp till; smal midja, stora bröst, slanka ben, fyllig rumpa (men ändå liten?!), minimalt med underhudsfett osv. osv.. utan det mesta är faktiskt sånt som vi inte ens kan påverka!
Absolut så kan man hålla sig i form genom att träna regelbundet men kollar man generellt på hur en tjej ska vara uppbyggd för att anses vara attraktiv så handlar väldigt mycket om vilken kropp man fötts med, och inte så mycket om hur man behandlar den. Att skaffa stora bröst är i princip omöjligt om man inte väljer att operera (vilket killar också verkar finna oattraktivt?), samma sak gäller rumpan, visst kan man påverka den men i grund och botten har den en struktur som är som den är och som man inte riktigt kan göra så mycket åt. Samma sak gäller midjan, benen och mängden underhudsfett- allt ligger nästan i generna!
Absolut så kan man hålla sig i form genom att träna regelbundet men kollar man generellt på hur en tjej ska vara uppbyggd för att anses vara attraktiv så handlar väldigt mycket om vilken kropp man fötts med, och inte så mycket om hur man behandlar den. Att skaffa stora bröst är i princip omöjligt om man inte väljer att operera (vilket killar också verkar finna oattraktivt?), samma sak gäller rumpan, visst kan man påverka den men i grund och botten har den en struktur som är som den är och som man inte riktigt kan göra så mycket åt. Samma sak gäller midjan, benen och mängden underhudsfett- allt ligger nästan i generna!
Jag har börjat tänka på dethär och kollat runt lite på olika personer i min omvärld och det är väl ingen nyhet att utseendefixeringen idag är helt galet stor men vad som kan störa mig lite är att såna som ser "bättre" ut kan tyckas 'glida igenom livet' på ett helt annat sätt än andra mindre lyckligt lottade. För egentligen handlar det himla mycket om tur, vem som föds med gener för vad. För det är i grund och botten de som bygger upp oss och bestämmer vårt utseende, som vi sedan är beroende av och påverkas av under hela våra liv.
Jag säger inte att nånting är dåligt eller nånting är bra, dethär är bara nåt jag kommit att fundera väldigt mycket kring på senaste tiden och jag kände nu bara för att dela med mig av mina tankar. Måste såklart slänga in en låt av Lars Winnerbäck som jag tycker har ett förjävla härligt budskap: lyssna på texten!
Lars Winnerbäck - En söt liten flicka
" hon är en söt liten flicka som väger ett gram
men det är alldeles för mycket så hon bantar ibland
hon har långt ljust hår och en hårt sprayad lugg
men under detta hår där har hon inte ett dugg.
en söt liten flicka är stadens stjärna
en söt liten flicka, utan hjärna "
(se hela texten på http://artists.letssingit.com/lars-winnerback-lyrics-en-sot-liten-flicka-r7z6v82 - rekommenderas! )
nu blire skärpning
nu ska jag ta mig i kragen och få igång bloggen igen, på heder och samvete! har bara varit så knasigt mycket nu på sista tiden så bloggen har nedprioriterats en del, sorry about that.. Men framöver blir det ändring så häng kvar ! ;)
ännu en cykelhistoria...
Jag ska bara göra ett kort litet erkännande för även om det egentligen bara visar på hur kass jag är på att hålla koll på saker så kan jag inte låta bli att småle. Det handlar ännu en gång om min cykel. Min stackars fina cykel..
Igår fick jag frågan 'hur gåre med cykeln då?' av en vän medan jag stod och förtvivlat grävde efter mobilen i väskan. Jag skrattade bara åt piken innan jag fortsatte gräva vidare men senare på kvällen när jag satt på bussen hem från skärhomlen så började jag fundera lite och insåg att 'shit, jag har ju faktiskt ingen aning om vart den är! - Jag vet att den inte är hos mamma och inte hos pappa.' Wooppie. Kollade stuvsta centurm idag på vägen hem men där stod den inte heller. Började tänka efter och plötsligt slog det mig att senast jag såg den var tre veckor sedan, när jag cyklade för att möta upp Therese vid bussen på lördagskvällen. Eftersom vi drog vidare sen så lämnade jag kvar cykeln vid busshållsplatsen och sen har jag helt glömt bort den. Haha, nej va dålig jag är! ^^ Men får ta en sväng förbi woody i helgen och kolla om den står kvar, orkar inte riktigt oroa mig för det är ju som sagt inte världens mest glamorösa cykel så förmodligen är det ingen fara. Men haha, jag börjar nästan tycka lite synd om den nu...
Igår fick jag frågan 'hur gåre med cykeln då?' av en vän medan jag stod och förtvivlat grävde efter mobilen i väskan. Jag skrattade bara åt piken innan jag fortsatte gräva vidare men senare på kvällen när jag satt på bussen hem från skärhomlen så började jag fundera lite och insåg att 'shit, jag har ju faktiskt ingen aning om vart den är! - Jag vet att den inte är hos mamma och inte hos pappa.' Wooppie. Kollade stuvsta centurm idag på vägen hem men där stod den inte heller. Började tänka efter och plötsligt slog det mig att senast jag såg den var tre veckor sedan, när jag cyklade för att möta upp Therese vid bussen på lördagskvällen. Eftersom vi drog vidare sen så lämnade jag kvar cykeln vid busshållsplatsen och sen har jag helt glömt bort den. Haha, nej va dålig jag är! ^^ Men får ta en sväng förbi woody i helgen och kolla om den står kvar, orkar inte riktigt oroa mig för det är ju som sagt inte världens mest glamorösa cykel så förmodligen är det ingen fara. Men haha, jag börjar nästan tycka lite synd om den nu...
barnvakt- MeLike!
Sitter nu med oliver och kollar 'Oliver och jänget' på hans beställning. Det är faktiskt en viss charm i att först vandra hem i vinterkylan och frysa som en dåre hela vägen, bara för att sen när man väl kommer hem värma en kopp te, tända brasan, ta några pepparkakor och gosa upp sig i soffan framför en sedan länge bortglömd barnfilm. Lite extra charmigt också att man får 85 kronor i timmen för någonting man tillochmed uppskattar själv! ScorE!
enormt duktig tjej!
Matteprov imorn och jag har som vanligt inte riktigt pluggat så mycket som jag borde, snarare ingenting alls faktiskt. Dåligt av mig.. men nu ska jag sätta mig snart iallafall! Måste bara slänga in ett klipp på en helt makalös tjej som jag råkade ramla över igår när jag satt och försökte lära mig lite gitarr genom youtube. Jag är helt såld! Jag vet inte, hon kanske inte är så rpeciellt utmärkande men det är någonting med hennes oskyldiga charm som verkligen fängslar mig- och med fängslar mig så menar jag verkligen fängslar mig! jag har gåshud på hela kroppen och av någon anledning en fet klump i halsen som tillochmed får ögonen att börja svida en aning! Nejmen helt galet...
Kolla in henne om du tycker lite samma som jag, hon har gjort en del och faktiskt några egna låtar också(!). Sök isåfall på 'allysmusic14' på youtube så kommer du till hennes profil :)
ostyrigt
Nu ska jag krypa i säng, hade en himla mysig kväll ikväll! Sandra kom över och vi bäddade upp oss framför ännu ett avsnitt av ensam mamma söker. Börjar bli jobbigt nu för förut kändes det så självklart vilka killar dom skulle välja men nu blir det bara jobbigare och jobbigare när det står två stycken kvar för nånstans är det ju bara dom finaste som är kvar nu och båda har sina charmiga sidor. Jag tycker så synd om mammorna som måste välja när dom knappt vet själva vad dom vill. Varför är det så egentligen? Hur kan det vara så jävla svårt att veta vad man vill? Det är ju ens egna känslor och tankar så man själv om någon borde förstå sig på dom?!? Nej men inte nog med att man inte kan bestämma över sina känslor, de ska dessutom vara helt galet obegripliga också!
Men jag undrar dock vad som är sämst egentligen, att inte ha någon alls eller att ha två stycken som förälskat sig i en och ha så pass mycket känslor för båda att man inte riktigt vet vem man ska välja. Jag vet inte. Nej men såntdär med känslor inblandat, sånt kan man få psykbryt på!
Men jag undrar dock vad som är sämst egentligen, att inte ha någon alls eller att ha två stycken som förälskat sig i en och ha så pass mycket känslor för båda att man inte riktigt vet vem man ska välja. Jag vet inte. Nej men såntdär med känslor inblandat, sånt kan man få psykbryt på!
Grek kom iallafall över sen och vi såg på "Så kom Polly" som gick på trean så jag kunde lägga alla grubblerier åt sidan ett tag :) En himla mysig kväll som sagt med fina människor, men nu ska jag avsluta kvällen så jag vaknar upp någorlunda pigg till en ny morgondag! Ser fram emot tre timmars fysik som Gunnar lagt in på resursdagen, inte, Men det blir nog bra, Gunnar är ju trots allt Gunnar, det kan inte bli för illa!
lillebror
Som jag avslutade i senaste inlägget så är jag nog inte känslokall trots allt, jag insåg det nu när jag satt med Kevin i knät en stund och gurglade och puttinuttade och allt vad jag nu gjorde för att få honom att le. Jag älskar honom. Jag älskar honom nåt så galet. Jag vill tillägna honom en låt, som sätter ord på allt. Jag vill tillägna honom den för att han får mig att må bättre. För att han får mig, att utan ord, inse det fina i saker och ting istället för det svåra. För att han ger mig allting jag känner att jag ibland saknar - han får mig att känna mig älskad, behövd och uppskattad.
patetisk känslokaos kring kärlekstönterier
Hej igen! Jag återkommer nu igen efter en ganska lång men fin helg. Sitter och plinkar på gittaren och har tack vare nån snubbe som filmat gitarrlektioner nu lyckats lära mig”How to save a life” med The Fray. Eller jag kan spela den iallafall men att sjunga till är en annan femma- det kommer väl sen när man blir lite mer van tror jag, känns inte som jag får in någon riktig takt alls ännu.
När jag simmade längderna så brast det någonting. Jag tappad kontrollen. Tårarna bara kom. Jag har inte tillåtit mig känna efter på länge.. Har inte tillåtit mig att riktigt känna efter hur jag mår. Kanske i rädsla för att inse någonting som egentligen är ganska självklart. Jag mår inte riktigt hundra nu. Jag har ingen aning om varför men förmodligen är det hela grejen med att vara ensam, att stå på egna ben och försöka hålla upp sig själv. Den skrämmer mig lite. Jag vet att det är nyttigt men för det behöver det inte vara enkelt. Jag ser alla överallt, framförallt på resturangen när jag jobbar, jag ser dem tillsammans, jag ser närheten de delar och jag ser gilmten i deras ögon när de inte kan slita blicken från varandra. Jag vet inte varför jag är så fäst vid allt dethär kärlekstramset men jag antar att det är sån jag är. Jag suktar efter allt, längtar och trånar, utan att veta om jag ens vill ha det igentligen. Nej för när det kommer till kritan så vill jag inte. När det kommer till kritan så känns det sällan riktigt bra.
Jag blir nästan galen på mig själv ibland. Jag är bara kär i kärleken men när det kommer till personer så lyckas jag aldrig riktigt hitta känslorna. Jag låter som en liten desperat mellanstadieelev nu och jag vet hur patetiskt det låter, jag vet, men samtidigt så blir jag så skrämd av tanken. Tänk om jag aldrig kommer kunna känna detdär igen, tänk om jag omedvetet blivit känslokall? Lyckats stänga in alla känslor i rädsla för att de ska komma till skada igen.
Jag ska sluta tänka nu för jag blir bara depp av det. Nej förmodligen är dethär bara någonting jag känner nu för at jag är trött, trött och sliten. Och trött på allt grått. Jag vill att snön ska komma nu! Jag vill inte ha mer regn och grått och slask, det drar lixom ner glädjefaktorn hos alla. Vi pratade ju om det i skolan häromdagen, hur naturen påverkar vad vi känner, att regn förknippas med sorg. Jag är inte sorgsen, jag är bara lite trött på regn och lite smått olgad. Kanske bara behöver ta en långpromenad och få lite luft, klockan är trots allt halv 2 och jag har suttit med gitarren hela dagen och inte rest mig ur sängen. Nej nu ska jag ta en ansats till att göra någonting av mig dag, jag ska resa mig ur sängen och gå ner och sätta på en kopp te och sen ska jag pussa lite på min lillebror. Jag är ju trots allt lite småkär i honom, så helt käsnlokall kan jag ju inte vara
Nej men jag måste bara få säga att jag blir så trött på allt som har med kärlek att göra. Vart jag än vänder mig nu så känns det som att alla bara blir kära överallt, som att alla hittar någon precis nu när hösten börjar övergå till vinter och kylan tränger sig på. Jag ser deras glädje, den är så stark så den smittar av sig, och jag blir så oerhört glad för deras skull!! - Men samtidigt kommer ju såklart längtan och saknaden. Jag vill också finna värmen hos någon nu, jag vill också känna dendär brusande glädjen. Den behövs lite för att liva upp det kalla grå.
När jag var och simmade i fredags så började tag fundera lite på vem jag var, försökte dra någon slutsats. På sista tiden har det känts så oklart.. Som att jag inte riktigt vad jag gör, eller varför. Vem jag är eller vad jag vill. Jag vet bara att jag är trött på att vara själv- eller inte trött på att vara själv men trött på att känna mig ensam. Jag är så van att få känna mig uppskattad, älskad, speciell. Jag vet att det låter patetiskt men det är ibland som att jag vill ha någon där just för att jag vill kunna känna mig speciell. Få en möjlighet att känna mig unik och älskad.
Jag vill vara någon för nån.
När jag simmade längderna så brast det någonting. Jag tappad kontrollen. Tårarna bara kom. Jag har inte tillåtit mig känna efter på länge.. Har inte tillåtit mig att riktigt känna efter hur jag mår. Kanske i rädsla för att inse någonting som egentligen är ganska självklart. Jag mår inte riktigt hundra nu. Jag har ingen aning om varför men förmodligen är det hela grejen med att vara ensam, att stå på egna ben och försöka hålla upp sig själv. Den skrämmer mig lite. Jag vet att det är nyttigt men för det behöver det inte vara enkelt. Jag ser alla överallt, framförallt på resturangen när jag jobbar, jag ser dem tillsammans, jag ser närheten de delar och jag ser gilmten i deras ögon när de inte kan slita blicken från varandra. Jag vet inte varför jag är så fäst vid allt dethär kärlekstramset men jag antar att det är sån jag är. Jag suktar efter allt, längtar och trånar, utan att veta om jag ens vill ha det igentligen. Nej för när det kommer till kritan så vill jag inte. När det kommer till kritan så känns det sällan riktigt bra.
Jag blir nästan galen på mig själv ibland. Jag är bara kär i kärleken men när det kommer till personer så lyckas jag aldrig riktigt hitta känslorna. Jag låter som en liten desperat mellanstadieelev nu och jag vet hur patetiskt det låter, jag vet, men samtidigt så blir jag så skrämd av tanken. Tänk om jag aldrig kommer kunna känna detdär igen, tänk om jag omedvetet blivit känslokall? Lyckats stänga in alla känslor i rädsla för att de ska komma till skada igen.
Jag ska sluta tänka nu för jag blir bara depp av det. Nej förmodligen är dethär bara någonting jag känner nu för at jag är trött, trött och sliten. Och trött på allt grått. Jag vill att snön ska komma nu! Jag vill inte ha mer regn och grått och slask, det drar lixom ner glädjefaktorn hos alla. Vi pratade ju om det i skolan häromdagen, hur naturen påverkar vad vi känner, att regn förknippas med sorg. Jag är inte sorgsen, jag är bara lite trött på regn och lite smått olgad. Kanske bara behöver ta en långpromenad och få lite luft, klockan är trots allt halv 2 och jag har suttit med gitarren hela dagen och inte rest mig ur sängen. Nej nu ska jag ta en ansats till att göra någonting av mig dag, jag ska resa mig ur sängen och gå ner och sätta på en kopp te och sen ska jag pussa lite på min lillebror. Jag är ju trots allt lite småkär i honom, så helt käsnlokall kan jag ju inte vara
äntligen fredag!
Som jag har väntat! Jag känner hur det riktigt spritter i mig av glädje nu! Behövdes verkligen en ledighet nu annars finns det nog en viss risk att jag rusat rakt in i väggen!
-Nu ska jag bara luta mig tillbaka och njuta, fast nej fresten inte riktigt..
Helgen ligger ganska planerad faktiskt, med en himla massa jobb -.- Men känns himla nice ändå för i eftermiddag ska jag bara sitta barnvakt vilket oftast är ungefär detsamma som 'ligga och kolla film för pengar', och dessutom är barnen himla mysiga och har faktiskt saknat dem nu när jag inte suttit på ett tag så det ska bli mys :)
Sen sitter jag ju faktiskt inte hela fredagkvällen utan sen ska jag möta upp elsa och therese för lite äventyr i fredagens glädjerus :)
Lördag tillbringas till största del på jensens böfhus men börjar inte förän halv 5 på eftermiddagen så ska nog ta och unna mig en sovmorgon imorgon som belöning för veckans slit! :)
Nu ska jag kila ner till farmor och farfars pool så jag hinner simma några längder innan barnen ska hämtas på dagis klockan tre! Ha det bra så länge och ha en riktigt härlig fredag om vi inte hörs senare under kvällen! SoLong!
-Nu ska jag bara luta mig tillbaka och njuta, fast nej fresten inte riktigt..
Helgen ligger ganska planerad faktiskt, med en himla massa jobb -.- Men känns himla nice ändå för i eftermiddag ska jag bara sitta barnvakt vilket oftast är ungefär detsamma som 'ligga och kolla film för pengar', och dessutom är barnen himla mysiga och har faktiskt saknat dem nu när jag inte suttit på ett tag så det ska bli mys :)
Sen sitter jag ju faktiskt inte hela fredagkvällen utan sen ska jag möta upp elsa och therese för lite äventyr i fredagens glädjerus :)
Lördag tillbringas till största del på jensens böfhus men börjar inte förän halv 5 på eftermiddagen så ska nog ta och unna mig en sovmorgon imorgon som belöning för veckans slit! :)
Nu ska jag kila ner till farmor och farfars pool så jag hinner simma några längder innan barnen ska hämtas på dagis klockan tre! Ha det bra så länge och ha en riktigt härlig fredag om vi inte hörs senare under kvällen! SoLong!
snart tillbaka!
Idag fick jag psykologiprovet och biologiprovet avklarat iallafall! Känns dunderskönt! Nu är det bara 140 sidor kvar att läsa i engelskaboken inför bokdiskussionen imorn, nej jag är värkligen ganska trött på dethär nu -.- men samtidigt kanske jag bara har mig själv att skylla. Aja, hursomhelst- nu dyker jag ner i boken! Ville bara slänga in en ursäkt för att min blogg blivit så förbannad tråkig men som ni säkert förstår har tiden inte riktigt funnits. Jag lovar en förbättring inom kort när livet börjar lugna ner sig! Puss så länge!
"allt är nästan perfekt"
fast just nu är jag bara så förbannat trött på allt plugg..
" Och jag känner inte riktigt,
och jag lever inte riktigt
under dagarna som inte riktigt finns "
Lars. Winnerbäck
bara 50 år kvar nu
Nu har jag suttit med näsan i biologiboken hela kvällen så nu satan äre dags för ännu ett avsnitt av Pensionärsjävlar! Ännu en gång kan jag inte sluta le åt tanken på att detdär är jag om 50 år. Ja fyjädrar va jag ska leva livet när jag blir pensionär! Ett liv späckat med ledighet - jamen det låter ju nästan för bra för att vara sant! Det är ju faktiskt bara 50 år kvar och tiden sägs ju gå fort när man har roligt, så frånochmed ska jag bara lägga en massa fokus på att ha roligt. Fan det känns ju nästan lite stabilt dethär! ;D
torrhumor; måste ses!
Nu kommer ännu en bekräftelse om att jag är lite småkass på att plugga men jag kan verkligen inte hålla mig! ... måste verkligen lägga upp dethär klippet där hellenius gör parodi på fritidsresors reklam! Nej det är inte nådigt hur låg humor man får när man pluggar.. ! Kan inte sluta garva! Så galet klockren! HAhahaaha!
vinterplugg
nu sätter jag igång spotify och dyker ännu en gång ner i pluggböckerna.
Längtar tills jag fått allt dethär västa gjort så jag kan börja leva lite igen. 
Nejmen nu får jag skärpa till mig och sluta deppa över plugget, försöka se det positivt. Det är ju nånstans faktiskt lite tur att det går mot vintertider nu. Jag tittade ut genom fönstret idag vid 4 och det var helt bäckmörkt ute. Även om jag föredrar ljuset på sommaren så måste jag säga att det är en större charm i att sitta inne och plugga på vintern när mörkret vilar tungt utanför fönstret. Ibland kan det ju nästan vara lite småmysigt tillochmed att gosa in sig i en stor mysig morgonrock, värma en kopp te, dra fram böckerna och starta upp lite mysig musik.
tyler ward
Har pluggat konstant hela kvällen och tänkte faktiskt ta och krypa ner i sängen nu för är helt slut i hjärnan. Blir alltså inget långt inlägg ikväll men slänger in en enormt fin låt som jag bara inte får nog av. Sandra tipsade igår om en viss Tyler Ward och ja, hon känner mig ju väldigt bra och visst hade hon rätt, jag är helt förälskad. Vissa av hans låtar är kanske aningen för sävliga och lånsamma för min smak men en del är trots allt riktigt bra och ibland kan det faktiskt vara lite skönt att bara slå på någon lugn favorit och bara låta tankarna följa tonerna till allt och ingenting.
Nu släcker jag ner för ikväll men kanske dyker upp med ett inlägg senare för måste ju faktiskt få skryta lite om alla rea-plagg jag lyckats hitta under helgen! Det har blivit alldeles för mycket shopping men jag har faktiskt inte så farligt dåligt samvete för fasiken vilka galna priser jag hittat! Damn va jag älskar REA-perioderna! haha, nej nu kallar sängen, puss
värdelös dag, på ett positivt sätt?
Idag har det inte hänt så mycket alls men tycker ändå att dagen har varit ganska givande.
.
Tog en långpromenad med Filippa på eftermiddagen då jag suttit inne alldeles för länge utan att göra nånting alls. Hon följde med hem sen och vi gjorde i princip endast vad jag gjort hela dagen, vi gjorde väldigt mycket ingenting. Efter middagen fortsatte vårt "göra-ingenting"ande ett tag innan hon gick hem och jag promenerade över till Nicklas och mötte upp folket. Tog oss till en fest som kändes ganska ovärd och när vi ganska snart bestämde oss för att åka hem så missade vi bussen med 20 sekunder så det blev till att promenera till huddinge istället. Mötte hursomhelst upp Sandra i stuvsta sen och nu har vi precis krupit ner i sängen framför min nyuppsatta Tv.
Dethär var en sammanfattning av hela min dag i princip och även om den låter ganska värdelös så känns det på något sätt som att den har gett mig ganska mycket nu när jag tänker tillbaka. Jag har fått vara med människor jag tycker om och bara detta faktum i sig gör att jag kommer somna gott och med ett leende på läpparna ikväll! :)
Nu ska jag gosa ner mig i sängen med min fina Sandra innan hon somnar :) Puss och godnatt!
humor!
Kommer nu med ännu ett klipp på den fantastiske Björn Gustafsson, Jag får verkligen inte nog av denna sjuka humor! Riktigt riktigt tråkigt klipp egentligen, ett av de sämsta och segaste han gjort, men ändå kan jag inte sluta garva x)
"Nej jag tänker inte betala nånting, dethär är ett rån, det är därför jag har mask på mig!"
(När man måste förklara att det är ett rån så känns det som man misslyckats ganska rejält)
"Mmen vi gör såhär då, vi tar 30 spän på kortet och så rånar vi resten"
själv och ensam
Jobbat hela kvällen och sitter nu hemma och gör ingenting egentligen,
nej, jag börjar tröttna på ensamheten nu. Den följer mig lite för mycket
tack för idag slut för idag
Nu ska jag krypa isäng, i min egen säng i mitt eget rum i mitt eget hus. Ja för visst, ibland är det skönt att vara själv men att känna sig ensam är en helt annan grej. Ensamhet är det värsta jag vet och den känslan kan verkligen kväva mig, få allting att kännas helt upp och ner och bara helt värdelöst. Ikväll kom den krypande, känslan av ensamhet, så jag ringde min underbara pappa som kom och hämtade hem mig från lägenheten :))
Hade planerat att gå och lägga mig tidigt men väl i sängen så kom dendär dumma känslan krypande igen, och inte känns det bättre när man ligger själv i en säng som är alldeles för bred, nej, så jag slog på en vänner-box istället och kollade några avsnitt. Haha enormt underhållande iochmed ett visst samtal jag hade med en viss person tidigare idag! x) <3
Nej men nu börjar jag bli ganska trött så ska krypa ner och försöka drömma mig bort lite, drömma om människor, drömma om allt allt allt - allt förutom ensamhet . Nej för faktiskt:
ensamhet är ingenting för mig -- e n s a m h e t - g ö r - m i g - G A L E N !
torrhumor
Nej, jag vet inte vad jag ska säga, kan inte sluta skratta! Osäker kille! Hahahaha! Stackars liten, kolla hur han verkligen försöker få till skriket rätt i sekund 40. Spela fram och kolla! Sett det om och om igen alldeles för många gånger nu men det är ju lika underhållande varje gång!
ditt as
Jag trodde fan att du var annorlunda. Fan. Jaja, man lär sig av sina misstag
winnerbäck i fokus
haha okej jag erkänner, jag kanske är ett winnerbäcksfreak,
men det är bara för att jag förstår mig på honom
Hörde precis detta klipp på youtube, det är om en tjej som ifrågasätter Lars Winnerbäck.
Jag blir ju nästan irriterad samtidigt som jag inte kan låta bli att småle. Hennes konstateranden är ganska klockrena men samtidigt så framgår det tydligt att hon inte fattar nånting!. Haha nej men grejen med Winnerbäck är ju just den att man måste förstå sig på honom för att förstå hans låtar. Jag själv förstår inte hur man inte kan förstå men om det är så att man inte förstår hans texter så är det ganska förståeligt att man inte heller tycker om hans musik. Texterna är ju allt!
Jag blir ju nästan irriterad samtidigt som jag inte kan låta bli att småle. Hennes konstateranden är ganska klockrena men samtidigt så framgår det tydligt att hon inte fattar nånting!. Haha nej men grejen med Winnerbäck är ju just den att man måste förstå sig på honom för att förstå hans låtar. Jag själv förstår inte hur man inte kan förstå men om det är så att man inte förstår hans texter så är det ganska förståeligt att man inte heller tycker om hans musik. Texterna är ju allt!
Han har ett sätt att beskriva saker på, ett sätt att måla upp allting på, som verkligen berör mig. Textrader med så mycket mening i att dom lixom klistrar sig fast i minnet. Jag vet inte varför vissa ser det och andra inte men jag antar att det är lite av charmen, att i vissas öron låter han rentav som en ledstjärna medans han i andras öron kan låta som en halvnedknarkad bonde (som en gammal vän så fint uttryckte sig för länge sen).
Satt faktiskt idag och lyssnade på en av hans lite äldre dängor, "Aldrig riktigt slut". Den av alla låtar har en text som är så oerhört mäktig. Jag vet att jag låter som värsta dunder-besatta Winnerbäck-freaket nu, men faktiskt så har denhär låten, denhär texten hjälpt mig så in i helvete mycket. Framförallt nu på senaste tiden. Jag har många gånger plockat ut citat från den och publicerat i bloggen men jag tänkte nu slänga in hela låten, med text och allt, bara för att alla ska få en chans att hänga med i vartenda ord och förstå. Ni som känner mig bra borde kunna se hur denhär låten kan betyda så galet mycket för mig. Om ni verkligen inte gillar Winnerbäck alls så strunta i att sätta igång låten, läs bara texten och gör ett försök att förstå den :)
Det var jag och fröken Svår, vi skulle hem åt samma håll det kanske blev en liten omväg men vad spelar det för roll Natten var så tyst och skön och månen var så vacker över taken Hon hade tappat allt igen, varenda mening, varje hopp Hennes utsikt var en botten, hennes drömmar var en flopp Men ändå, där vi gick, hon skratta till och prata' på och höll sig vaken Hon sa: "Nu har jag rensat ur, nu spelar ingenting nån roll Nu kan det blåsa vart det vill, för nu är allt tillbaks på noll Och här kan allting börja om, nu kan jag se vad jag förträngt Nu ska jag passa mig för dom, som aldrig gjort som dom har tänkt För jag vill aldrig bli en sån, så har jag lärt mig det igen Det kanske passar nån, men inte mig och inte än" Varje stund, var minut, var sekund Samma konstiga beslut Det blir fel, slår bakut, allt går snett men det tar aldrig riktigt slut Solen skulle just gå opp, när vi kom hem till hennes hus Hon hade städat och gjort fint och bjöd på te och tände ljus Hon log och sa: "Det är väl rätt okej, vi är nog alla ganska lika Det finns dom som tror på Gud, och dom som ägnar sig åt spel Alla drömmer vi om lyckan som om livet blivit fel" Det var schyst att dricka te och höra fröken Svår predika Hon sa: "Jag säger vad jag vill, skit samma om nån skräms om det blir pinsamt för en del, så är det ändå dom som skäms Jag har gjort fel ibland, jag vet, men ingen mening att ge opp Jag tror det bor en liten hjälte i varenda liten flopp Och jag vill hellre bli en sån, så har jag lärt mig det igen för det finns nåt bra och stort i alla om och alla men" Varje stund, var minut, var sekund Samma konstiga beslut Det blir fel, slår bakut, allt går snett men det tar aldrig riktigt slut Nu är det höst och allt är mörkt, jag skriver brev till fröken Svår Jag måste veta hur det går, jag måste fråga hur hon mår Du har din egen väg att gå, skit samma vilket håll Det kanske blir en liten omväg men vad spelar det för roll Alltid lär man sig väl nåt, det var väl så det skulle va Det blir en massa spe och spott, men det är skit man måste ta Varje stund, var minut, var sekund Samma konstiga beslut Det blir fel, slår bakut, allt går snett men det tar aldrig riktigt slut"
klassfoto
Idag trillade årets klassfoto ner i brevlådan, - nu återstår bara det bästa ; Katalogen! så man kan sitta och glo på alla andra klasser och dessutom alla andra skolor. Det är nog det bästa med huddinges gymnasieskolor; deras gemensamma skolkatalog! Längtar efter den nu! Så man kan sitta i timmar och bara glo på alla människor man känner till på ett eller annat vänster, och så Sandra och jag äntligen kan få köra vår klassiska ögongodislek igen- då man pekar ut en kille och en tjej på varje klassfoto som utmärker sig lite extra. Ett av de största plussen är ju att man kan glo ögonen ur sig utan att behöva tänka på att vara diskret. Haha nu låter jag som värsta desperata jäveln men faktiskt så tror jag inte att jag är ensam om denna skolkatalog-glo-sjuka x) hursomhelst;
här är årets foto på NVNVBE09! :)
lillebroren <3
var fresten hemma idag för att äta middag bara och träffade då min lilla Kevin igen- eller lite och liten, jag blir nästan galen på hur mycket han växer, han har nu också lärt sig att vända sig från rygg till mage. Duktig kille! Slänger in lite bilder som snabbast bara för att min familj betyder så galet mycket för mig!
när jag blir stor ska jag blir en pensionärsjävel!
Jag och min syster, som gör mig sällskap i lägenheten inatt, har nu spenderat senaste timmarna framför tvn. Först var det 'Svenska hollywoodfruar' (som man egentligen bara kollar på för att få följa Maria Montazami) och sen fortsatte vi kvällen framför 'Pensionärsjävlar'. Säga vad man vill men ibland får dom verkligen till det, det är nästan så man längtar tills man själv är 60+ bara för att då kunna gå ut och göra samma sak!
Kolla på killen när han lite diskret försöker få sin flickvän att uppmärksamma tanten x)
att tråna och att prioritera
Nu ska jag krypa i sängen efter en helmysig kväll i lägenheten med min fina Sandra. Simning med bastu som efterrätt och sen en himla god middag. Vi fick till en riktigt lyckad köttfärssås som åts med lite makaroner framför ensam mamma söker! Ja det blev en trånande kväll ikväll måste jag säga, först sitta och glo på mammorna som hittar sina kärlekar en efter en och sen efter det startade 'Bridget Jones Dagbok 2' på 3an så det var ju bara att fortsätta kolla. Mot bådas vilja egentligen, fast man kan ju inte stänga av tvn. Det är väl det som är det charmiga med filmkärlek. Man lixom sitter och glor och trånar bara för att inse att allt man sitter och avundas är allt man själv inte har. Haha, ne men nu ska jag kila ner till Sandra som redan fixat sig iordning för sängen. En liten resumé hann jag med iallafall.
Måste bara dra en liten rolig sak innan jag kilar. Ni som känner mig vet att jag är som en kanin när det gäller att käka morrötter och idag fick vi det bekräftat ännu en gång. Jag och Sandra promenerade ner till ica för att inhandla ost till imorgon bitti, vi kom hem med en billig leverpastej och två kilo morrötter. Haha, ibland måste man prioritera för att få pengarna att räcka, leverpastej funkar ju faktiskt också, och om inte annat så fanns det faktiskt ett paket smör, pålägg är ju inget måste.. ;)
nu kilar jag ner, godnatt! :)
känner mig olustig
Jag känner mig konstig idag. Jag går omkring med en klump i magen som jag inte kan förstå mig på. Ena sekunden känner jag för att bara lägga mig ner och blunda, låta tårarna komma i ett desperat försök att bli av med den kvävande klumpen. I nästa sekund kan jag känna hur klumpen förvandlas till en växande känsla av frihet och lust, en sprickande bubbla av förväntan och livsglädje. Jag går runt och ler hela tiden men vet inte åt vad, samtidigt känns det som att gråten ligger i halsen och halvt kväver mig konstant. Jag vet inte riktigt hur jag mår, kan inte sätta fingret på vad det är jag känner, känner mig bara väldigt olustig, kan inte påminna mig om att jag någonsin känt såhär. Har packat handduken nu iallafall så ska ner och ta någon timme i farmor&farfars pool, hoppas kunna rensa ut lite av vad det nu är jag känner. Eller vad jag inte känner. Kanske är det bara en känsla av tomhet? En känsla av att inte känna nånting alls? Nej jag blir galen på dethär, hoppas det går över innan jag blir psykiskt knäpp. Varför ska känslor vara så svåra att förstå sig på? Tänk va förbannat enkelt livet skulle vara om känslor inte existerade :o
lördagkväll <3
nu sitter jag i farmor och farfars lägenhet och ska snart krypa i säng. Jag har börjat inse att det faktiskt är ganska skönt att bara vara lite för sig själv emellanåt. Bara kunna fokusera på sig själv, sina egna tankar och sina egna begär.
Hade hursomhelst en himla fin lördag, omärkvärdig men fin. Den spenderades med Therese, Elsa, Robin, Nicklas, Oscar och innan jag kryper i säng nu vill jag bara få sagt att jag tycker en himla massa om dessa människor. Dom får mig att känna mig glad utan att egentligen anstränga sig. De får allt att kännas lite bättre och just ikväll så behövdes det verkligen. Tack!
Winnerbäck - 'håll ut'
Jag vet att min blogg bara blir mer och mer deprimerande och jag varken tycker om det eller vill att det ska vara så. Men ibland känns det bara lite svårt att hålla humöret uppe. Man har sina perioder, så är det alltid. Men jag håller tummarna för att någonting kommer snart, någonting som gör mig glad igen och får orken att återvända. Jag lyssnar ännu en gång till Lars Winnerbäcks ord för han lyckas alltid i sina texter beskriva allt jag känner och förståelsen ger mig lite av hoppet tillbaka. Han brukar ju inte svika mig.
.
"Tro, ork och lust är lätt att tappa
Lätt när stora drömmar trängs med saknaden
Och vinden blåser hårt emot din kappa
Men i sinom tid så vänder allt tillbaks igen
Håll ut! Håll ut!
Förr eller senare spricker en bubbla
Håll ut några dagar till "
Lätt när stora drömmar trängs med saknaden
Och vinden blåser hårt emot din kappa
Men i sinom tid så vänder allt tillbaks igen
Håll ut! Håll ut!
Förr eller senare spricker en bubbla
Håll ut några dagar till "
stukad fot :/
Jag blir ju nästan lite smått deprimerad. Idag har jag suttit inne precis hela dagen på grund av min dumma fot som lyckats stuka till sig igen. Det var igår på träningen när jag skulle hoppa åt sidan som den bara vek sig och knakade till, vet inte om det är för att det var ett tag sen sist den hoppade snett men av någon anledning så är den ovanligt svullen och gör ovanligt ont. Var tillochmed tvungen att ringa jobbet och sjukanmäla mig imorse då jag insåg att det inte fanns en chans i världen att jag skulle klara springa omkring på resturangen när jag knappt kunde gå hemma. Blä, jag som faktiskt hade en ovanligt stor lust att jobba idag. Menmen, man kan ju inte göra så mycket mer än att acceptera läget. Har mest suttit och plinkat på gitarren och jag måste säga att det går sakta framåt. Håller precis på att lära mig spela 'hallelujah', känns lite som om den låten lyckas spegla mina känslor ganska precis.
"It's not a cry that you hear at night
It's not somebody who'd seen the light
It's a cold and it's a broken Hallelujah"
ibland känns det lite tungt
Jag har ingen jättelust att skriva idag.
Vill bara få sagt ännu en gång att mina vänner betyder så oerhört mycket för mig. Sen vill jag nog bara få sagt hur jag känner, fast det är svårt för jag vet ingenting alls. Vet inte vad jag känner och vet inte varför. Känner mig bara så trött på allt. Jag var nog inte redo att ta dethär ännu en gång, inte riktigt ännu. Inte så snart. Det var ingen jättegrej men det kom att dra upp känslor jag precis lyckats bli av med. Trodde allting skulle leda mig åt ett annat håll, in på något nytt, och inte dra mig ännu längre tillbaka. Men jag klandrar dig inte, det gör jag inte. Jag vet vad du menar- Förstår allt du säger. Håller nästan med i mycket även om det känns. Men som Lars winnerbäck sa : "Det måste komma nåt bra ur allt" - kanske så var dethär ett sätt för mig att inse att ju mer man tillåter sig att känna desto mer har man att förlora, ju mer man förväntar sig desto lättare har man för att bli besviken. För jag förväntade mig för mycket, jag fick nästan för mig att det skulle bli riktigt jävla bra. Jag trodde för en sekund att du kanske var annorlunda
.
Men jag känner inte för att vara depp mer, så från och med nu ska jag bara fokusera på allt som får mig glad. Tre djupa andetag. Jag ska börja se klart igen, fokusera på nuet och framtiden, fokusera på vad jag har och sluta tråna efter allt som är utom räckhåll. Jag ska värdesätta vad som är viktigt, jag ska hålla huvudet över ytan och förstätta simma. Inte sikta på något mål utan bara försöka njuta av själva resan framåt. Försöka släppa bilden av dig och istället uppskatta alla dem som finns vid min sida, alla dem som hjälper mig att hålla mig uppe, för på sista tiden har jag verkligen insett, gång på gång på gång på gång, hur mycket de betyder
fan
"Har jag väntat mig för mycket
blåste jag iväg
Jag ser tillbaka på
en radda av affisher
Jag tror jag drömde om ett liv
bara utan korridorer
utan korridorer
skulle jag bli lycklig"
men nu kom ledorden lite för sent
onsdagsresumé
Nu ska jag krypa i säng för imorn ska jag upp tidigt. Ska möta cissi i huddinge vid 8 för att gå till farmor&farfar och träna&simma. Ska bara slänga in en kort resumé av dagen:
--> vaknade hos sandra, mysmorgon! promenerade hem vid 12 då hon skulle åka in till stan. Filippa ringde så tog en promenad med henne till hagsätra där hon skulle klippa sig. Vi stack en snabbis till huddinge sen, inhandlade en ny 'dream matte mousse' och ett såntdär grafittinagellack jag trånat efter så länge, har ju velat ha ett svart men det fick bli ett blått nu för svarta är ju alltid slut överallt. Åkte hem. Satt med gitarren i knät några timmar. Jag känner att jag börjat utveckla ett ganska stort beroende nu, jag känner ett starkt begär av att lära mig, av att bli bättre på att spela. Hoppas och tror att detta är nånting jag kommer hålla fast vid och utveckla! Finns ju en del att jobba på om man säger så, haha. Fixade mig iallafall lite sen innan jag drog till huddinge för att äta på resturang för att gratta sillen som fyllt år. Efter middagen drog vi vidare till stan och in på 'Cafe 60', jag har faktiskt aldrig varit där förut men det var ju helt galet mysigt! Kan tänka mig att det kommer bli en del turer dit i framtiden :)
Hade alltsomallt en galet mysig dag som verkligen förgylldes av riktigt gott sällskap!
vänskap - sas
Har verkligen börjat inse hur mycket mina vänner betyder för mig och hur enormt glad jag är att dom finns där. Ibland känner jag hur jag bara vill förklara för dom hur galet mycket jag behöver dom och hur enormt mycket de gör för mig genom att bara finnas, men samtidigt vet jag inte riktigt hur jag ska kunna sätta ord på alltihop. Kan knappt föreställa mig hur livet skulle vara om inte mina vänner fanns där men ibland kan jag ändå tänka tanken. För jag vet att det finns människor där ute som är ensamma, människor som inte har några riktiga vänner och kanske inte heller någon familj att vända sig till. Människor som lever i ensamhet. Nej blä, jag får ont i hjärtat av bara tanken på det. Är så ofantligt glad att jag har så fina människor runt mig som bryr sig om, stöttar och som livar upp min, annars ganska färglösa vardag! Ni betyder verkligen allt! Ett galet tack till två av mina närmsta vänner, sandra och sillen, för att ni förgyllt inta bara min kväll ikväll- utan också mitt liv.
Jag älskar er
failad planering men fina vänner
Igår hade jag en himla mysig kväll! hade ju tänkt träna en himla massa för att få ur mig all energi men eftersom vi kom iväg från bromma lite sent så hann jag inte till fempasset utan det som var planerat till träningspass blev till en tidig middag på Heron City istället. När jag sedan mötte upp filippa för att simma några längder i farmor&farfars pool istället som kompensation fick vi en trevlig överraskning när vi kom till dörren och såg skylten "Poolen stängd 18:30 - 20:30 på tisdagar". Klockan var då 18:20. Varför blir jag inte ens förvånad? Ne det brukar ju faktiskt bli så när jag har planerat någonting -.-
Men hann iallafall som tur var till intensivpasset klockan 7 istället och efter träningen mötte jag upp Elsa och Therese i centrum. Köpte massa gott och hyrde en film innan vi promenerade hem till therese och mös upp oss i soffan. Himla en himla mysig kväll trots att filmen var ganska kass! Ibland är det när man bara sitter sådär och inte riktigt gör någonting speciellt alls, när man lyckats hyra en riktigt kass film som man lixom bara fortsätter glo på för att man betalat för den, som man inser hur mycket man uppskattar vissa människor och hur mycket dom faktiskt betyder. När man bara kan sitta som en potatis i soffan framför en film man knappt förstår handlingen av, men trivas endå. Nej, en himla fin kväll tjejer, omärkvärdig men mysig!
På vägen hem kom sandra och mötte mig och sen spenderade jag natten hos henne. Ännu en galet fin tjej som betyder världen för mig!
Tack älskade vänner för en fin kväll! <3
spring i benen!
Nej nu har jag suttit på samma stol i snart fyra timmar och väntat på att du ska sluta, haha nej jag känner hur det bara kryper i hela kroppen och hur mina ben snart exploderar av spring! Haha jag är verkligen inte gjord för att sitta stilla. Men nu blir det snart träning och då också ett sätt att göra sig av med all överflödig energi! tror det kan behövas nu innan jag börjar klättra på väggarna. Men det känns ju trots allt lite halvvärt ändå :)
Ser fram emot en mysig eftermiddag med träning och bad med filippa! :) Här ska slösas energi!!
Ser fram emot en mysig eftermiddag med träning och bad med filippa! :) Här ska slösas energi!!
man kan inte styra över känslor
Jag som lovat mig själv att hålla mig flytande nu, hålla mig till ytan och bara simma framåt. Bara fokusera på simtagen och horisonten framför mig. På att bara hålla orken uppe och fortsätta simma. För jag behövde det. Fortsätta simma och inte låta någonting hindra mig, jag skulle se på allt vackert runtomkring mig men jag lovade mig själv att inte fastna för nånting. Inte sluta simma. Men nu känner jag bara hur jag sakta men säkert dras in i någonting, jag fastnade nånstans på vägen, och jag får ibland känslan av att jag lixom drunknar i dina ögon.
missan
Visst har jag en katt med mage som en man men attityd som en kvinna, detta måste vara världens mest uppenbara faktum för alla människor som någonsin träffat henne. Jag vet att hon är speciell, det är ju halva charmen med henne, men samtidigt slutas jag aldrig förvånas. I fredags natt när jag kom hem så hittade jag henne liggandes med nosen i min SOLO-tidning, och dessutom på uppslaget med Alexander Schulman - inte ens jag läser den lilla blaskerutan som han klottrar ner i varje nummer. Haha, nej inte helt okej. 
