filmtips!!

Kom precis hem från årets bästa biofilm - En dag! Eller.. jag vet inte, kanske var den inte så bra egentligen. Kanske berörde den bara mig genom att väcka en del tankar som nu flyger runt i huvudet. Fast jo, den var bra. En väldigt annorlunda kärlekshistoria för människor som, precis som jag, tröttnat på detdär uttjatade och förutsägbara som har en tendens att komma igen när filmens huvudkaraktärer består av en man och en kvinna.

 Rekommenderar den hursomhelst varmt för er som inte sett den, både för den gripane handlingen och skådespelarna. Yes för skulle det vara så att man inte fastnar för handlingen kan man bara luta sig tillbaka och dreggla över de snygga människorna som lyckats knipa huvudrollerna - Jim Sturgess och Anne Hathaway. Själv är jag heelt såld på den förstnämna efter kvällens biobesök, faktiskt mest på grund av hans charm. Visst ser han inte illa ut men nej, det var charmen som fängslade ikväll. Träffar jag hans karaktär på gatan imorgom så skiter jag i kryssningen i övermorgon och planerar bröllop istället, sådetså!



mixat från gårdagens halloweenskoj

Trevlig kväll med trevligt folk i konstiga dräkter! Jag låter bilderna sköta snacket ännu en gång. Kramhej!




dagen då tre små vänner blev tre stora vänner

Nu ska jag springa mot tåget för ska in till stan och fira min fina underbara sill som faktiskt fyller 18 idag! Ville bara kasta ut ett litet grattis här till en av mina absolut närmsta vänner!

Jag vet att du vet hur mycket du betyder men för att klargöra det för resten av världen utan att ta för lång tid på mig så låter jag bilderna tala för mig istället och sammanfattar det outtalade med att litet kort "jag älskar dig". Eller nej fresten nu blev de knas, rättare sagt: jag älskar inte dig, jag älskar er, jag älskar oss!
Som ett avslut kommer nu en låt, en egentligen ganska dålig låt men en låt som av många flera olika orsaker ändå får mig att le en aning. Mycket tillsammans, många delade minnen, ännu fler att se fram emot. Kärlek


lillördag

Ska krypa i säng nu, är så gaaalet trött så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Precis kommit hem från en galet trevlig kväll med Mia, Theresa, Stella och Cissi inne i stan för att fira Mias första utgång!

Ja det var en trevlig kväll men ska jag vara ärlig så börjar jag faktiskt bli lite trött på allt flängade i staden.. Så många som fyller år fram och tillbaka så krogen börjar mer bli ett jobb än ett nöje, känner att en riktig slapparkväll hemma i mjukis och enkelhet inte skulle sitta helt fel snart!

wow, det finns glada måndagar också! (y)

Världens bästa kväll, länge sen jag skrattade såhär mycket! Nu lever jag minst 5 år längre, -minst!
Först en mysig thaimiddag med mina fina tjejer Sandra och Sillen inne i stan och sen bar det av mot gärdet för inspelning av tvprogrammet "Extra! Extra!" som jag faktiskt aldrig ens hört talas om innan jag fick erbjudandet om att sitta med gratis som publik. Helt jäkla sanslöst galet värt! Grym start på veckan! 

Eftersom jag aldrig hört om programmet tidigare så ska jag vara ärlig och erkänna att det nog egentligen var goodiebagen som lockade mest, goodiebagen som för övrigt var en stor besvikelse eftersom den bara visade sig bestå av i princip ett paket nudlar, en kryddpåse, ett paket med vitaminkapslar och sen en ynka liten godisbit som inte ens var god.. Men nä, helt jäkla sjukt bra var det ändå! Skrattfest i nästan tre timmar! Satan att jag missat programmet när det gått men oj vad jag ska in och titta på dem i efterhand nu så snart jag får tid över!

Hittade  dethär lilla kortklippet på youtube dock, är några år gammalt tror jag och programledaren är inte lika mycket favorit som Jesper Rönndahl som höll i det i år men eftersom Björn Gustafsson istället ligger mig lite varmt om hjärtat så slänger jag ut det iallafall! Enjoy Big Time! 


"Jag kan känna mig bekväm i dina ögon när du ler" - L.W

:)

I don't know how to say this, or even if its true.

But I like the way you make me feel, and I think I'm falling for you

swim for the music that saves you

Jag vill tillägna en låt till en väldigt fin vän som varit med om någonting väldigt väldigt tungt. Den har hjälpt mig genom så många svåra stunder så det är inte klokt och jag har sedan långt tillbaka tappat räkningen på hur många gånger jag suttit och lyssnat på den med texten framför mig, med suddig blick försökt ta in vartenda ord. Ändå blir den aldrig gammal. Fortfarande kan den ge samma styrka som den gjorde första gången jag hörde den och fortfarande känns orden lika mäktiga så ja.. jag vill helt enkelt tillägna dig den nu med ett hopp om att den kan ge dig samma styrka som den gett mig om och om och om igen. Lyssna på orden och ta till dig dem.

det finns stunder när man känner sig lite sådär halvsnygg

Och andra stunder när man verkligen inte gör det. Det är dom stunderna jag gillar som allra allra bäst.  När man är sådär riktigt jävla brutalt osexig och inte lever upp till ens halva hälften av det man borde leva upp till.
yes, för det gick som det gick ännu en gång. Ikväll har jag fått en himla massa saker gjorda; jag har städat rummet, jag har bränt en skiva med en massa härlig agressionsmusik, jag har gått x antal rundor till köket och jag har haft hemmaspa med ansiktsmask, hårinpackning och hela faderullan. Ja, jag känner att jag har varit riktigt jäkla produktiv ikväll, fast aa... på helt fel sätt -igen. Nä, nästa steg i livet blir nog en kurs i självdiciplin...

okej dags att plugga anna...

..men först måste du bara lägga ut ett klipp som nästan fick dig att trilla av stolen av skratt. Nog för att humornivån inte är speciellt hög när man sitter och borde fokusera på plugget men början är fan så jävla bra så det är inte klokt! Snacka om att man känner igen sig, snacka om att jag känner lite samma nu på matten
Nä fan, dålig. Bort med datorn, fram med boken. Från och meeeeed, nu!


can't find a good reason

Blir inget långt inlägg idag för ska vända blicken mot dendär satans jävla matteboken snart igen. När jag tänker efter fattar jag inte ens varför jag sitter här och läser om integraler och radianer, varför i helskotta finns det ens krav på att man måste kunna det? När i mitt liv kommer jag behöva använda mig av det när man ändå kan fuska med allt via datorn nuförtiden?!

Nä alltså, jag är så trött på denhär skiten nu så det finns inte. Skulle ge vad som helst för att bara få komma bort ett tag. Det är för mycket måsten nu, jag kvävs snart. För mycket som händer men ändå känns det som att jag står still, jag hinner inte med att leva utan står här på samma punkt och bara trampar i leran.
Aja, snart är det värsta över, jag får försöka se det så istället. Lite till, sen kanske jag kan få tid att andas ut. Jag hoppas det, annars vet jag inte vad jag tar mig till. Prisa gudarna för musiken iallafall, för tvåhundrafemtioelfte gången: vad fasen skulle jag varit utan den?!?

bara för att rensa ut lite irritation..

När man tvingas gå på toa samtidigt som man borstar tänderna med ena handen och tvättar bort sminket med den andra bara för att spara tid, då är man fan långt över gränsen för vad skolan borde få kräva av en!..


Visst, kanske dumt att köra intensivpasset idag med tanke på att det var tidsbrist redan innan men vafasiken, man kan ju inte lägga livet åt sidan för att hinna med skolan!? Att lägga livet åt sidan är ju tekniskt sett detsamma som att för skolan vilket inte känns heeelt okej :o Eller hm, kanske... skulle man kunna döma skolan för mord isåfall? Kan ju fan bli fängelse i uppemot 10 år! Snacka om att göra en god insats för världen! (Y) Fast, kanske inte så himla kul att dö ioförsig..

Nä är det något som ska dö så är det fan matten. Dö matte, döö! Ta dina dumma gradienter, radianer, derivator, diffekvationer och intergraler och hoppa framför tåget! Som nike-reklamen säger: tänk inte så mycket, just do it!

När hat inte funkar får man väl pröva med kärlek


Nu sitter jag här i lägenheten igen och har precis fixat iordning en kaffe latte i farmor och farfars ultimata kaffemaskin. Kom precis på att jag under dagen druckit sammanlagt tre koppar kaffe nu vilket nog kan säga en del om mitt tillstånd eftersom jag egentligen inte ens tycker så värst mycket om det... Jag är bara så galet trött nu. Trött, omotiverad och stressad - tre mindre bra tillstånd i en och samma kombination...

Ja jag känner mig faktiskt mig hur omotiverad som helst inför denhär sablans matten och funderade nästan på att slå på en film istället för att ta tag i den men så slog det mig plötsligt en sak. Tänk om det blir såhär bara för att jag går in med inställningen om att jag inte kan plugga, att jag tänker redan från början att det kommer gå dåligt. Kanske skulle det gå bättre om jag ändrade inställning?

Om jag intalade mig att det var kul, kanske skulle det faktiskt göra att min läxläsarspärr släppte en aning? Kanske skulle det inte kännas lika motigt att ta tag i allting om jag lurar hjärnan att det faktiskt på nåt jäkla plan är så att jag vill ta tag i det för att det är intressant. Det blir ju egentligen bara jobbigt för att jag vet att jag måste göra det. Om jag låtsades som att jag faktiskt ville plugga kanske det skulle bli en annan grej? Nä alltså jag vet inte, det var bara en teori jag fick nu men kanske är det min enda utväg så känns som att det inte skadar att pröva iallafall. Yes, nu kör jag så. Hejdå datan och hejhej matten, hej på dig min fina ultimata bästaste vän!


Ismet, - hundra procent! (y)

Kände mig enormt duktig när jag, trots sovmorgon till halv 1, släpade mig upp ur sängen imorse redan halv 8 för att åka med mamma i bilen till huddinge några timmar tidigare. Hade tänkt gå upp till farmor och farfars lägenhet för att ta tag i plugget och faktiskt nyttja tiden lite eftersom jag känner att det inte gick så vidare igår men nej, alltså helt döseriöst vilken självdiciplin jag inte har... råkade såklart klicka igång datorn och fastna framför youtube..

Hittade hursomhelst dethär gamla älskade klippet från Filip och Fredrik och trots att det nog inte finns en enda människa i hela världen (eller iallafall hela sverige) som lyckats missa det så slänger jag ut det nu innan jag på riktigt vänder mig till matteboken, bara för att det är så förbaskat bra så det finns inte! Körkortsturken i mitt hjärta!


en man som vet hur man gör en kvinna glad

Ska skriva några korta rader innan jag ännu en gång ska försöka ta tag i mitt liv, bara för att förklara lite av min enorma kärlek till den vackra varelse som syns på bilden ovanför (och då menar jag lillemannen till vänster ;)

Jag kommer hem, har precis varit och övningskört med mor och precis som det känns som allt annat också gjort idag så gick det lite sådär halvt åt skogen. Vet inte varför men idag var bara en såndär uppochnerdag, en såndär dag när ingenting känns riktigt hundra. Med ångest för matten och med nån annan tom känsla i bröstet som jag inte riktigt kan placera eller hitta anledning till går jag upp för dörren till yttertrappen och precis som förutspått krånglar nyckeln också, fan va man älskar livet ibland...

Det är bara det att två sekunder senare gör jag faktiskt det. När du kommer där springande mot mig och ler med armarna utsträckta som en liten solstråle så kan jag inte annat än dras med. Jag vet inte hur du gör men på något sätt lyckas din glädje alltid smitta av sig, hur skrutt jag än känner mig så räcker det med ett skratt från dig för att jag ska vakna till liv igen och jag ville bara säga nu att jag älskar dig, älskar hur du får mig att gång på gång på gång inse vad som faktiskt betyder nånting. Ditt klingande skratt åt ingenting alls får mig alltid att inse att jag inte kan gå och fastna i sånt som får mig att vilja åka bort till nånting annat någon annan stans, när jag har så mycket som gör mig glad här.

Det är tyvär så det funkar, man är alltid onöjd med nåt och det finns alltid något som man kan förbättra. Men allt handlar egentligen bara om att man måste kunna se till det man faktiskt har här och nu istället för allt annat man skulle vilja ha. Man måste hitta glädjen där man redan har den, det är först då som man kan ta vara på den

Då, Nu & Sen



Vet att jag borde plugga, jag känner hur ångesten växer sig större och större i takt med att klockan tickar på men ändå kan jag inte låta bli. Det blir alltid så att när jag känner mig som mest stressad så lixom stänger jag av, fastnar bland musik och gamla bilder bara för att hålla fokuset på nåt annat än det jag vet att jag borde syssla med egentligen-  idag blev inget undantag. Just nu sitter jag här och tittar egenom alla bilder från sommarens utlandsresa och nä, alltså helt ärligt är jag så trött på allt nu. Nu när mörkret faller och vardagen verkligen tar över känner jag bara hur jag längtar bort från dethär mer än någonsin.

Har gått med någon jobbig deppkänsla i magen hela dagen utan att riktigt veta varför men nu när jag tittar på bilderna slår det mig plötsligt att bristen på glädje ligger i bristen på frihet, det är för mycket nu. För mycket att ta tag i, för mycket som ska göras och för mycket att fokusera på. Känner att jag inte riktigt räcker till någon stans alls. Så jag gör såhär nu.

Jag tar en liten paus från allt och bara lutar mig tillbaka och kollar runt på bilderna, försöker fånga friheten som fastnat på korten. Kanske kan den ge mig energi nu, energi nog för att klara ett halvår till. Lite drygt ett halvår till sen står jag där, fri. Fri att åka varttusan jag vill, fri att flyga dit vinden bär mig- fri att leva på riktigt. Ett halvår till, det borde jag klara efter att redan ha stått ut elva år. Jafan, nu kör jag. Friheten kommer kännas mer som en belöning om jag vet att jag gjort mig förtjänt av den så nu samlar jag krafter och lägger fokus på matteboken igen. Bort från önskevärlden och in i verkligheten, sluta deppa börja jobba - Önska mig lycka till!






Vad kan jag säga, mera?

Okej, som svar på din fråga Tiemo: nej han är inte snygg. Videon är ganska rutten egentligen och låten är kanske i sig inte så himla attraktiv den heller. Men det är texten, som vanligt texten. Han har en förmåga att pricka rätt, sätta ord på allt och fånga alla detaljer i en helhet. Det är förståelse, det är medhåll och det är vägledning. Det är det som gör honom mäktig.
"Det blir rätt ensamt bland alla löven 
Det blir rätt deppigt, ett liv i skuggan 
Såhär på kvällen är det ohyggligt.

Jag vill bara gå hem med dig 
Jag vill gå hem med dig 
Innan eftertänksamheten har raserat hela natten "

En herrans jävla massa kärlek!

Heeelt slut nu efter stenhårt träningspass och alldeles för lite sömn så ska bara skriva några rader innan jag går in för att dejta kudden. Hade en riktigt jävla supertrevlig kväll igår när hela ligan samlades för att fira Therese - grattis igen världens bästa! Kändes skönt att ha alla samlade igen, hela singelklanen på plats, eller...  näfan, det är sant. Nån jäkla singelklan är vi ju faktiskt inte längre :o Fredde & Cassie, Therese & Oscar, Elsa & Mitch, Nicklas & Linn.

Faktiskt lite knäppt detdär hur alla människor i hela världen går och kära ner sig nu, facebookstatusarna ändras i samma takt som löven faller till marken, helt jäkla stört! Kändes nästan tillochmed lite småkonstigt igår när nio singlar plötsligt blivit tre men nä asså.. på nåt plan orkar jag inte ens gå och älta detdära som något negativt, nej för jag är faktiskt i grund och botten så jävla förbaskat glad för allas skull(ar?) att jag tillochmed njöt av allt känslosprudel igår! En jäkla massa snacks, singstar och skitsnack- vad behövs mer?

Det kändes faktiskt lite som att jag fick en jäkla massa kärlek av att bara befinna mig i auran där och ja, det lixom dög för mig. Hela kvällen förgylldes ytterligare lite extra när Sandra, Sillen, Mia, Carl och Erik tittade förbi också, alla bitar på plats och kvällens slutsats lyder: vänskap är kanske inte den mest gripande kärleken, men det är den starkaste.

sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär

Det är först när man börjar klättra uppåt i trädet som man riskerar att trilla ner. Ju högre upp man klättrar desto finare utsikt, men ju högre upp man klättrar desto hårdare blir också smällen om man tappar greppet och faller. Varje meter upp blir en meter längre till marken.

Vi vet det och vi vet att det är såntdär som kan göra en riktigt jävla cp-lycklig som också har förmågan att krossa oss till grunden. Men man måste våga chansa, jag har insett det nu. Ja för vi får inte glömma att även om det kan krossa oss så är det faktiskt först när någonting är krossat som man kan ta vara på delarna och börja bygga på nytt; med vetskapen om vilka delar som passar var så kan man bygga upp nåt stabilare och något bättre.

tidigt fredagsmys är bra fredagsmys

Det känns fortfarande lite tomt och nästan lite vilset här på bloggen nu när jag sitter och skriver på mitt andra inlägg men ska så snart jag får tid börja pula lite med designen så kanske den börjar kännas mer som min sen.

Aja bara att börja skriva lite nu så mina egna ord kanske målar om bloggen till min allt eftersom. Fick sluta redan vid halv 10(!) idag eftersom Svenskaläraren var sjuk och mattelektionen var frivillig inför nästa veckas prov- Underbart! Dock är det som sagt ganska mycket i skolan just nu så faktiskt hade jag verkligen planerat att använda all extratid till att plugga men...

Nä fan. Trots att jag tog med böckerna till farmor och farfars lägenhet och fast beslutet låste in mig på kontoret med matteboken för att ta tag i den med hundra procents fokus så.. ja det bara på något sätt blidde så att jag 50 minuter senare infann mig i Farsta med min fina Cissi istället. Fokuset riktat på den härliga tallriken sushi och det härliga skitsnacker istället för på böckerna jag lämnat hemma på skrivbordet. Nä, dåligt av mig, fast ändå tvåhundra gånger bättre på nåt trevligt "leva för stunden"sätt ; Kändes som en bra start på helgen iallafall och tekniskt sett är det ju helgen vi lever för så nä, jag tänker inte ha dåligt samvete.

hej folket, tillbaka igen

Känner att jag håller på att sprängas nu av alla tankar och känslor som jag inte får utlopp för när jag inte skriver av mig så, för både mig själv och framförallt för min psykiska hälsas skull ska jag nu försöka komma igång igen. Ja för jag kom på mig själv med att igår slänga upp ungefär fem facebookstatusar inom loppet av några få timmar, helt onödiga egentligen men lixom bara för att på något sätt få skriva av mig och det var då jag kände att 'nej fan, dethär håller inte längre!'. Så nu sitter jag här och har bestämt mig för att börja på ett helt nytt blad, ett helt nytt kapitel i hopp om att det kanske lossar lite på spärren.


Ni som följt mig tidigare märkte nog att det var ganska struliga rader som skrevs i slutet sist, även fast jag höll inne om det mesta, och jag kan erkänna nu i efterhand att jag under en period mådde lite sådär halvkasst. Men saker har äntligen börjat rulla på och det känns som att jag äntligen har lyckats rensa ut stor del av skiten som tyngde förut, jag har laddat om batterierna och samlat nya krafter till nån ny form av start. 

Man säger att de som inte dödar det stärker och för första gången kan jag på riktigt ta till mig ordspråket och se en sanning i det. Jag kan faktiskt känna av en styrka som vuxit sig lite starkare i skuggan av allt som varit och när jag tänker efter så har jag nog dragit lite lärdom också. Jag har efter alldeles för många frågetecken lyckats hitta en del svar på omöjliga tankar och framförallt har jag lärt mig attom man vill må bra ska man fokusera på det som faktiskt får en att må bra, uppskatta det som bringar lycka och ta vara på de människor som får en att känna glädje.- Allt annat är bara slöseri med tid och energi.
 
 

lärdomar


Man säger att de som inte dödar det stärker och för första gången kan jag på riktigt ta till mig ordspråket och se en sanning i det. Jag kan faktiskt känna av en styrka som vuxit sig lite starkare i skuggan av allt som varit och när jag tänker efter så har jag nog dragit lite lärdom också. Jag har efter alldeles för många frågetecken lyckats hitta en del svar på omöjliga tankar och framförallt har jag lärt mig att om man vill må bra ska man fokusera på det som faktiskt får en att må bra, uppskatta det som bringar lycka och ta vara på de människor som får en att känna glädje.- Allt annat är bara slöseri med tid och energi.

RSS 2.0