Efter att min hårborste på senaste tiden blivit så förbannad på mig att den vaknat till liv och faktiskt skällt ut mig nu x antal gånger så kände jag nu äntligen att det var på tiden att klippa mig, eller rättare sagt min fina syssling Amanda klippte mig. Som vanligt känns det ovant kort men jag börjar inse lite sakta men säkert att det är svårt att klippa håret utan att det blir kortare.. Blev faktiskt himla nöjd iallafall och nu kanske borsten inte behöver gå sönder mer i mina försök att reda ut slitaget, ett varmt tack Amanda för fin insats!