Jag vet att jag kanske inte borde skriva nu, av flera anledningar, men jag kan inte låta blir längre för det  är för mycket nu, jag måste göra mig av med lite. Jag är full nu, full av ord, full av tomma tankar och full av alkohol. Ja, jag är full, ledsen och arg. Eller egentligen, om jag ska vara helt ärlig så vet jag ingenting om vad jag är , precis lika mycket som jag vet om allting annat. Det enda jag vet är att jag har tappat kontrollen, har tappat bort mig själv, förlorat min vilja. Allt jag vet är att hela jag skriker, inte så det hörs men så det känns. Jag skriker av alla krafter jag någonsin haft och jag skriker så högt jag bara kan, men jag skriker ljuslöst. Det är alltid ljudlöst, allt ska ske i skuggan. Man får inte vara svag, man får inte vara ensam, på nåt plan är sånt inte tillåtet. Men just nu orkar jag inte sånt, jag skiter i vad som är okej och inte, orkar inga fler jävla regler. Nä, så därför erkänner jag nu, och om jag ångrar mig imorgon för att jag sagt dethär skyller jag på ruset, men jag erkänner nu för hela världen och alla dem som faktiskt egentligen inte ens bryr sig: jag är förstörd. Jag har aldrig känt mig såhär förstörd och jag har aldrig känt mig såhär trasig och såhär jävla ensam. Vet inte vad jag ska ta mig till, vill bara hitta tillbaka eller komma långt långt bort från allt. Orkar inga ord, orkar inte tänka, orkar inte känna, orkar inte hoppas, orkar inte bli besviken. Jag vill bara gråta, av nån skitpatetisk jävla anledning är det allt jag vill just nu, gråta ut.