Nu sitter jag här i lägenheten igen och har precis fixat iordning en kaffe latte i farmor och farfars ultimata kaffemaskin. Kom precis på att jag under dagen druckit sammanlagt tre koppar kaffe nu vilket nog kan säga en del om mitt tillstånd eftersom jag egentligen inte ens tycker så värst mycket om det... Jag är bara så galet trött nu. Trött, omotiverad och stressad - tre mindre bra tillstånd i en och samma kombination...

Ja jag känner mig faktiskt mig hur omotiverad som helst inför denhär sablans matten och funderade nästan på att slå på en film istället för att ta tag i den men så slog det mig plötsligt en sak. Tänk om det blir såhär bara för att jag går in med inställningen om att jag inte kan plugga, att jag tänker redan från början att det kommer gå dåligt. Kanske skulle det gå bättre om jag ändrade inställning?

Om jag intalade mig att det var kul, kanske skulle det faktiskt göra att min läxläsarspärr släppte en aning? Kanske skulle det inte kännas lika motigt att ta tag i allting om jag lurar hjärnan att det faktiskt på nåt jäkla plan är så att jag vill ta tag i det för att det är intressant. Det blir ju egentligen bara jobbigt för att jag vet att jag måste göra det. Om jag låtsades som att jag faktiskt ville plugga kanske det skulle bli en annan grej? Nä alltså jag vet inte, det var bara en teori jag fick nu men kanske är det min enda utväg så känns som att det inte skadar att pröva iallafall. Yes, nu kör jag så. Hejdå datan och hejhej matten, hej på dig min fina ultimata bästaste vän!