sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär

Det är först när man börjar klättra uppåt i trädet som man riskerar att trilla ner. Ju högre upp man klättrar desto finare utsikt, men ju högre upp man klättrar desto hårdare blir också smällen om man tappar greppet och faller. Varje meter upp blir en meter längre till marken.

Vi vet det och vi vet att det är såntdär som kan göra en riktigt jävla cp-lycklig som också har förmågan att krossa oss till grunden. Men man måste våga chansa, jag har insett det nu. Ja för vi får inte glömma att även om det kan krossa oss så är det faktiskt först när någonting är krossat som man kan ta vara på delarna och börja bygga på nytt; med vetskapen om vilka delar som passar var så kan man bygga upp nåt stabilare och något bättre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0