Vet att jag borde plugga, jag känner hur ångesten växer sig större och större i takt med att klockan tickar på men ändå kan jag inte låta bli. Det blir alltid så att när jag känner mig som mest stressad så lixom stänger jag av, fastnar bland musik och gamla bilder bara för att hålla fokuset på nåt annat än det jag vet att jag borde syssla med egentligen-  idag blev inget undantag. Just nu sitter jag här och tittar egenom alla bilder från sommarens utlandsresa och nä, alltså helt ärligt är jag så trött på allt nu. Nu när mörkret faller och vardagen verkligen tar över känner jag bara hur jag längtar bort från dethär mer än någonsin.

Har gått med någon jobbig deppkänsla i magen hela dagen utan att riktigt veta varför men nu när jag tittar på bilderna slår det mig plötsligt att bristen på glädje ligger i bristen på frihet, det är för mycket nu. För mycket att ta tag i, för mycket som ska göras och för mycket att fokusera på. Känner att jag inte riktigt räcker till någon stans alls. Så jag gör såhär nu.

Jag tar en liten paus från allt och bara lutar mig tillbaka och kollar runt på bilderna, försöker fånga friheten som fastnat på korten. Kanske kan den ge mig energi nu, energi nog för att klara ett halvår till. Lite drygt ett halvår till sen står jag där, fri. Fri att åka varttusan jag vill, fri att flyga dit vinden bär mig- fri att leva på riktigt. Ett halvår till, det borde jag klara efter att redan ha stått ut elva år. Jafan, nu kör jag. Friheten kommer kännas mer som en belöning om jag vet att jag gjort mig förtjänt av den så nu samlar jag krafter och lägger fokus på matteboken igen. Bort från önskevärlden och in i verkligheten, sluta deppa börja jobba - Önska mig lycka till!