bara lite små livsfilosofier
Man blir konstig när man tror att man håller på att förlora någonting som betyder mycket för en, man lixom försöker kämpa så mycket för att hålla kvar att det lätt blir för mycket. Och det värsta utav allt är att ibland är det just dendär extra ansträgningen som gör att man sen tvingas släppa taget. Så sitter man där i efterhand och undrar vad tusan det var man höll på med och vad fan det var man så engagerat babblade på om, allt som inte ens hade med saken att göra från början.
Varför satte man inte bara på en film och poppade lite popcorn? Eller sket i allt och släppte taget direkt istället? Funkar det inte så funkar det inte och att insé det från början hade kunnat spara både tid, enegi och värdighet.
Nu vet jag inte vad jag vill komma fram till men vänder mig ändå till alla nu med ett enda litet tips för ett kanske lite lättare liv: om någonting kräver energi från dig, fråga dig alltid om det är värt den energi som du kan tänkas behöva ge. Och om du når dit du ville nå från början, kommer det du sedan får tillbaka vara värt det du lade ner?
Jag vet att det kan vara svårt att släppa taget, men ibland kan det faktiskt vara svårare att hålla kvar.
Kommentarer
Trackback
