Ibland kan jag komma på mig själv med att gå och le för mig själv helt utan anledning, gå omkring och lixom bara vara allmänt nöjd. Jag kan komma på mig själv med att känna mig levande, som att jag verkligen existerar just där och just då. Så kände jag idag, så känner jag nu, jag vet inte varför men jag gör det. Det är som att jag är medveten om att jag lever även fast jag verkligen inte gör något speciellt alls, låter konstigt när man försöker förklara men det är typ så det känns.

Hursomhelst så är det när man slås av såntdär som man börjar tänka lite till och inser att om det är nåt vi har som vi verkligen bör ta hand om så är det tiden så ja, jag vill egentligen bara be er som sitter här nu och läser vad jag kladdar ner att bara tänka efter: lever ni nu? Om ni skulle dö imorgon, skulle ni känna att ni tog vara på kvällen ikväll? Tänk efter. Om ditt ärliga svar är nej, fundera på vad du skulle gjort om det faktiskt var så på riktigt. Fundera på om det du kommer att tänka på kanske skulle vara mer värt din tid än denna tekniska apparat du just nu sitter och knappar på. Och med det sagt så lämnar jag datorn, dags att rulla utåt! Kram!