Sitter här i lägenheten, böjd över biologin men kommer ingen vart. Allt är bara meningar, jag läser allt men inget verkar fastna. Blir så irriterad av tanken på all den tid vi slösar på att lära oss saker bara för att.. ja egentligen bara för att kunna visa våra kunskaper vid ett tillfälle och sedan efter det resultatet bli stämplade på en viss nivå. Allt prat om att man ska ta vara på tiden, fånga dagen, leva som om det vore den sista- så sitter man här. Timmar i sträck med nåt arbete om proteinnedbrytning och Endokrina körtlar(?), saker jag starkt tvekar på att man måste kunna för att ta sig egenom livet med framgång.