Det är en sak att vakna upp en sommarmogon, när solen skiner in genom fönstret och fåglarna kvittrar utanför fönstret, en helt annan sak att vakna upp av väckarklockans ihärdiga ringande när det är lika mörkt utanför fönstret som i en skokartong med lock på. Snygg lilknelse, aja ni vet vad jag menar. Det är inte riktigt lika enkelt att säga farväl till täcket och lämna sin plats i sängen bland kuddar och värme när inget ljus och ingen värme väntar på en utanför. Idag hade jag detta underbara problem eftersom jag råkade fastna framför mina gamla svensson svensson avsnitt nåågra minuter för länge igår, jag fann ingen som helst energi till att ta steget och faktiskt resa mig upp från min vackra fina och ibland alldeles för sköna säng.

Eftersom klockan vägrade ge upp tvingades jag dock tillslut inse att jag inte hade så mycket val, jag skulle förr eller senare behöva kliva upp. Det var då jag kom på det, en helt fenomenal tanke slog mig helt plötsligt:

Det som saknas när man ligger där i sängen och puttrar är egentligen ingenting annat än energi och ja, vad får man som mest energi av? Jo, träning. Så yes, jag klev upp ur sängen, som en zombie drog jag på mig mina träningkläder, hoppade i gympadojjorna, satte hörlurarna på huvudet och sedan gav jag mig ut för en liten runda i spåret. Fyfan vilken jäkla ultimat idé! Ett varv i lilla spåret, 10 minuters jogging och sen var jag som en helt ny människa. Bara en knapp kvart efter mitt zombietillstånd står jag återigen där i mitt rum, pigg som en mört och redo att möta dagen. Fan, endorfiner är underskattade! Kände mig dessutom enormt duktig efter - dubbelplus!