Sitter hursomhelst i farmor och farfars lägenhet nu med en kopp te och kollar på lite gamla buskisavsnitt. Kom på mig själv med att tillochmed skratta högt här i min ensamhet och konstaterade snabbt att när det gått till den gränsen att man skrattar utan att någon är nära, då är någonting riktigt underhållande! Antingen det eller så är man bara väldigt trött och därför ganska lättunderhållen. Nej fresten, jag tycker vi kör på det första alternativet

Okej jag vet att det inte är många som förstår varken humorn eller charmen i dehär gamla teaterinspelningarna men eftersom jag gör det och dethär är min blogg slänger jag ut ett klipp ändå. Jag lovar att om ni bara tillåter er se charmen i all enkelhet och försöker fatta humorn så kommer ni också förstå er på det roliga! Om inte, synd för er. Ni missar verkligen nåt! Man måste bara förstå grejen - tråkhumor är som bäst när den är som sämst