Det känns nästan lite som att någon tagit två gummisnoddar och lixom hakat fast mungiporna i öronen på mig när jag cyklar på nysopade gator i gassande solsken och jag får nästan en känsla av att hela jag är fylld av såpbubblor. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara känslan, kan inte riktigt placera den men jag tror när jag tänker efter att det kanske är dethär som kallas glädje. Eller lycka, jag vet inte skillnaden men det är nog en blandning av bådeoch. Jag vet inte ens varför jag känner den så förbannat starkt jusst nu, kanske är det bara för att solen tittar fram och ger mig en försmak av sommar eller så är det just det faktum att för första gången på länge tillåts att må bra. Kanske är det kontrasten från allt som varit som gör att jag uppskattar glädjen mer än någonsin

Ja för det har varit så galet mycket på sista tiden, tänker inte gå in på detaljer här men kan kortfattat säga att jag har genomgått en period i mitt liv som jag just nu bara vill (och tänker) lägga bakom mig. Jag tog några snedsteg och råkade hamna lite vilse men nu äntligen känner jag att jag är på rätt väg igen och ja... jag vet inte vad jag ska säga, jag ler bara. Jag känner energin igen, jag känner orken och lusten. Alla knutar är uttrasslade, alla sanningar uppdragna till ytan och för första gången på länge känner jag att jag är på rätt väg, med nya krafter