I bilen påväg till skolan imårse så råkade jag trilla över en gammal skiva som är säkert iallafall 6-7 år gammal. Blev helt till mig för, precis som jag sagt så många gånger förut, finns det inget som kan framkalla känslor hos mig som musiken kan och nu var det nostalgi som dök upp. Min fina mor satt i förarsätet bredvid och diggade med i musiken med helhjärtad glädje hon med. Hög volym och ännu högre sång, åh vilken underbar start på dagen!

Häftigt egentligen hur man kan bli så glad av saker som påminner om nånting som varit, inte för att man längtar tillbaka utan för att det lixom blir så personligt på något sätt. Det är som att man inser att man sätter sina avtryck i tiden utan att man är riktigt medveten om det under tiden man vandrar framåt. Som att man får en liten påminnelse om just detta faktum bara genom att få en inblick, eller snarare en kort men mäktig känsla av dåtid. Slänger ut de två absolut starkaste låtarna iallafall, sånna som jag verkligen glömt bort men som fick mig att riktigt studsa omkring i bilsätet och sen fick mig att lixom gå och le för mig själv långt in på lunchtimmarna: