Eller jo för det första är ju låten helt apgrym och en glädjemedicin i sig men jag tror också att videon gör sitt. Barnsligheten och glädjen. Det är nånting med leendet, nånting som bara känns så naturligt men också så äkta.

Tänker på det ibland, att det är så få människor som bara kan gå omkring och le utan anledning, speciellt här i storstan. Tittar man på människorna som sitter på tåget kan man ibland få för sig att alla är osams med alla på nåt märkligt vis. På landet är det ofta helt annorlunda, när man kommer utomlands också, människor behandlar varandra på ett annat sätt där. Man hälsar glatt på de man möter och man kan tillochmed stanna och hålla korta diskussioner om allt och ingenting med någon random person utan att det anses vara minsta kostigt alls.

Har funderat lite på varför det är så här, varför det ibland tillochmed kan ses som en svaghet att vara för trevlig medans dryghet i vår vardag är något som uppskattas. Nej, jag förstår inte och jag är nog inte menad att helt förstå heller så jag orkar inte slösa tid på att varken störa mig på det eller analysera det. Vet bara att det är den lilla detaljen som gör att jag ibland kan längta bort till en värld nån annan stans.