Precis som alla har ett Totem i filmen Björnbröder tror jag att alla har ett djur inom sig, ett djur med lite samma instinkter och samma värderingar som en själv. Jag är en duracellkanin kunde jag fastslå nu i helgen. Eller ett såntdär gosedjur som man vrider upp för att få den att gå igång, ja precis en sån fresten. För varje sekund jag satt stilla i lördags förmiddag var det som att nån vred upp en såndär vridmockajäng och sen kom det tillslut till den punkt att det inte gick att vrida längre, - jag kunde inte sitta still en sekund till.

Ja så gårkvällen gick ut på att springa av mig lite energi, ja jag var runt överallt och lite till. Först snättringe sen solgård sen snättringe igen, -trots ett snitt i skrevet på en decimeter. Gick som en pensionerad pingvin gjorde jag också av rädsla för att dra upp nåt av stygnen men tacka vet jag verktabletter för oj vilken trevlig natt jag faktiskt hade tillslut! Fint folk på två olika håll och sen avslutning hemma hos min fina Sandra :))

Lunch idag med Axel, Grek, Nicklas och Oscar också gjorde pricken över i:t och jag känner mig äntligen levande igen! Våren är på ingång, solen skiner, åderbrocken är bortopererade inför shortsperiodern och jag älskar mina vänner mer än mycket! Låt snön smälta bort helt nu bara sen är allting nästan perfekt :)