Klart det svider, men känns ändå skönt. Nån sa till mig en gång att om nånting inte känns bra så måste man våga ta tag i det, man måste våga chansa. Våga starta för att ha en chans att vinna. Det värsta som kan hända är att man förlorar men en förlust är egentligen bara detsamma som en chans att börja om, en möjlighet till en ny start.

Ja jag har slösat så mycket tid på tankar och funderingar, eller kanske inte egentligen. Men jag har låtit chanser gå mig förbi i nån töntig förhoppning om att saker skulle kunnat bli annorlunda. Nu kan jag äntligen blicka upp, sluta gå och blunda i min lilla fantasivärld och börja fokusera på vad som faktiskt ger nånting. Och jag insåg idag, med Therese hjälp, att det enda som faktiskt ger utan att ta, det enda man kan låta sig njuta av utan rädsla för att förlora det är vänskapen. Så nu, från och med ikväll, ska jag njuta av livet som egen, njuta av livet bland vänner. För om man tänker efter så är det väl bättre att ha tusen fåglar i handen än en i skogen? Ja, tusen gånger bättre