Kan bara känna att det blir för mycket ibland med dethär "haffarspelet", när det tycks vara det enda kvällen går ut på för vissa människor. Tycket det kan kännas lixom lite patetiskt. Ja för allvarligt, nu är jag kanske världens tråkigaste människa som inte förstår mig på sånthär på samma sätt som andra kanske gör men ärligt... Det är ju alltid i princip exakt samma gamla visa som dras också:

Kille: "Heeey" (försöker få till ett riktigt charmigt leende som i situationen bara blir dräggigt)

Tjej: "Hallådär"

Kille: "Hur e lääget?" (kämpar för att hålla en väldigt flackande blick så stabil som möjligt)

Tjej: "Jora det är bra själv?"

Kille: "Joomen det är fint fan" (lutar sig gärna lite över)

--tystnad--

-> Sen kommer antingen lutningen väldigt väldigt nära eftersom det är ungefär så mycket killen har fått sagt vid dethär laget som han egentligen har att säga, eller så tar killen helt enkelt initiativet direkt för att slippa spilla onödig tid och frågar helt enkelt rakt ut om tjejen känner sig pepp på att strula(?!??)

Charmigt? Nja.. Självklart är allt olika och saker beror på men på det stora hela så föredrar jag faktiskt ett bord fullspäckat med trevligt sällskap, kanske lite kortspel eller snacks att luta sig över och sen bara massa härliga konversationer fram och tillbaka om ingenting.

Som sagt var jag väldigt sliten igår så jag tar på mig lite skulden med för att jag inte var världens partyprisse, som ola så fint uttryckte sig. Jag kan ha överdrivit allt i mina tankar men vill iallafall bara säga att jag är lessen om nån märkte av en Anna som sprang fram och tillbaka och babblade på om hur mycket hon hatade människor. Ni som känner henne på riktigt vet att det är precis tvärt om, hon älskar människor och det är väl kanske snarare det som är problemet om något. Stort tack till Mikaela iallafall för en grym insats till en fin kväll!