Jag har längtat i 7 år på denhär jäkla operationen, i 7 år har jag nojat mig till botten av mitt ynka självförtroende så fort det har handlat om att visa ben. Alla somrar har jag vandrat i långjeans för att slippa visa och när graderna stigit över 30+ så har jag lyckats få på mig trekvartsbyxor bara för att ha någon chans att överleva.

Alltid denna ångest över åderbrocken på vaden och nu när det kommer till kritan så vill jag inte... eller jo jag vill, klart som fan jag vill men.. AAaah, jag har aldrig opererat mig förut och det känns ännu tryggare att jag inte vet om jag kommer få bedövning eller inte. Nej pruttbläbajskorv! Nä nu är jag bara nervös. Tunga klumpiga dumma kor kör ko-trav i min mage... Aja det är fan värt det, hur hemskt det än blir så är det värt det! hundra gånger om!