Kom att tänka på en sak när jag satt på tåget igår och lyssnade på musik, angående alla dessa förbannade kärlekslåtar som speglar så mycket känslor så man blir gråhårig påt. Har alla människor upplevt detdär? Dendär äkta kärleken dom sjunger om? Alla mäktiga känslor dom sätter ord på och målar upp, har de nån gång känt dem? Finns dom ens? Eller är kärlek bara ett påhitt vi kommit dragandes med som en ursäkt för att vi inte tycker om att stå själva..?