vita danser

Jag kom på mig själv med att le hela vägen hem idag. Märkligt detdär hur man kan påverkas så mycket av saker och ting. Tänkte på det idag när jag gick längst vägen hem från tåget och flinade som en dåre för mig själv, hur många gånger jag gått samma väg med så olika känslor i bröstet. På hur den alltid ser lite annorlunda ut.

Ena dagen pinar kylan och snön piskar hårdare och hårdare för varje nytt steg man kämpar sig igenom, andra dagar är det som att snön dansar för en. Följer en framåt och ger ny kraft, dansar i vinden som för att påminna om att den finns där; lyckan och friheten. Ja för det är alltid samma värld, samma gator, samma snö. Allt finns alltid kvar, man måste bara orka kämpa mot kylan när den tränger, för att sen kunna följa med och se det vacka i dansen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0