Nu är det precis 10 minuter kvar tills alla hjärtans dag och ja.. det känns lite tomt om jag ska vara ärlig. Jag vet att det är lätt för folk att diskutera runt hurvida alla hjärtans dag är en meningslös och grovt överskattad dag, och jag vet att det är jättetöntigt att ens bry sig, men det blir lixom så när man är van att vara med någon. Eller van och van, jag menar mer att har det en gång betytt någonting så är det ganska svårt att bortse från att man faktiskt ser ett visst värde i hela grejen.

Menmen, det är ju bara en vanegrej egentligen och om jag nu vaknar upp imorn med brinnande hjärta får jag la samla all min kärlek och bara ösa över människor som faktiskt betyder mycket för mig. Ja det blir nog bra, känns bara av någon anledning tyngre än vanligt att gå och lägga sig, töntigt jag vet. Men när blev alla hjärtans dag fresten en symbol för kärleken som i partnerskap? Vänskapen är väl minst lika viktig? Dagen handlar ju egentligen bara i grund och botten om att man ska visa sin uppskattning för människor som betyder mycket inte sant?