framtidsplaner
Nu är min fantastiska kusin Freya här tillsammans med sin pojkvän Jesper. De mellanlandade här några dagar och tidigt imorn bitti åker de till arlanda för att fara vidare mot Indien. Nästan 2 månader ska dom vara borta och jag är så avundsjuk så jag blir grönhårig! Avundsjuk på friheten, på tanken att bara släppa allt och åka nånstans. Inga planer, ingenting att passa, inget bestämt. Bara landa i ett främmande land och ta dagen som den kommer, driva omkring och hamna där man hamnar. Fyfan va underbart!
Jag tänker lite på "Rasmus på luffen" när jag föreställer mig hela situationen. Ja, jag ska nog bli en luffare när jag blir stor. Jag ska inte lida brist på pengar men jag ska luffa omkring. Bara ta dagen som den kommer och inte tänka så mycket, inte blanda in en massa känslor eller komplicerade draman utan bara ta det som är- precis som det är och när det är. Ja, fan va jag ska bli en överklassluffare!
Jag tänker lite på "Rasmus på luffen" när jag föreställer mig hela situationen. Ja, jag ska nog bli en luffare när jag blir stor. Jag ska inte lida brist på pengar men jag ska luffa omkring. Bara ta dagen som den kommer och inte tänka så mycket, inte blanda in en massa känslor eller komplicerade draman utan bara ta det som är- precis som det är och när det är. Ja, fan va jag ska bli en överklassluffare!

Fast nja.. jag får se. Kanske blir lite tråkigt i längden. Det finns ju trots allt en charm i att höra hemma nånstans också, att ha människor runt en som lixom följer med och går bredvid när man kämpar sig framåt. Människor att dela allting med. Lyckan kanske inte är lika laddad med glädje om man inte har någon alls att dela den med? Det är ju inge vidare kul att skratta ensam. Nä, jag kanske får tänka om lite när allt kommer omkring. Fast, det var en rolig tanke :)
Kommentarer
Trackback