Idag är det den första december och för mig är bara det i sig ett tecken på att julen är på ingång. Ett annat ultimat tecken är julkalendern. Trots sovmorgon till klockan 11 gick jag upp imorse för att hinna fixa mig en kopp te och gosa upp mig i sängen framför Julkalendern kvart över 7 och ja, somliga kan nog tycka jag är knäpp som offrar sömnen men... Nej alltså jag kom på mig själv med att gå och le lite sådär smådumt hela dagen bara för dendär lilla kvarten av morgonTV som betyder nästan lika mycket för mig nu som den gjorde när jag var 5 år gammal. Vissa saker växer man helt enkelt inte ifrån och julkalendern är just precis en sån grej!

Årets julkalender verkar dessutom riktigt mysig, inte som den varit några år tidigare då det känns som de bara släng ihop någonting lixom bara "för att" ha nånting att visa för att det är en tradition. Nej det känns som att den faktiskt har nån form av story och ja, det är konstigt egentligen men en sån liten grej som julkalendern kan verkligen väga in så sjukt mycket för hela julen, speciellt för en själ som inte riktigt vill växa upp. Har gått med en mysig julmyskänsla i bröstet hela dagen och ja, nu är det egentligen bara en sak som fattas - snön.

Håller tummarna för att den inte dröjer för länge, lite snö som krydda på den julanda jag laddat upp med nu och dethär kommer bli den bästa julen någonssin!

Nej fan asså jag ler fortfarande.. Känns just nu som att jag är ungefär 5 år gammal, 5 år gammal fast på ett bra sätt.