Nu har vi landat i sunne, äntligen! Åkte tidigt imorse och kändes så galet jävla skönt att bara sätta sig i bilen och åka bort. Friheten spretade ut i fingertopparna och lade sig som ett lugn i hela mig när vi lämnade staden, vardagen och allt annat som varit så stressat sista halvåret.

I bilen kom jag fram till en sak. När jag satt där med mitt headset på och såg träden passera så kom jag fram till en slutsats- jag hör hemma här, på flykt. Borta från vardagen och borta från stressen. Stan är inte jag. I små portioner visst, men i längden blir allt ett stressat rutmönster jag hinner tröttna på innan jag ens kommit in i det. Men nu är jag här, helt utan mönster och krav. Jag lutar mig tillbaka och njuter. En vecka borta, en vecka för att ladda nya batterier, en vecka för att bli starkare igen.