Det är så enkelt att sitta i tryggheten framför tvn och kommentera, så lätt att bli arg och så lätt att sitta och ösa förbannelser över dehär kåta fanskapen som på nåt jävla vänster hittar sin njutning i andras skrik och tårar, men i övrigt är vi så maktlösa så det nästan gör ont. Det handlar inte bara om våldtäckter utan det är misshandel efter misshandel och den ena sjukare än den andra och fan, jag blir så förjävla förbannad över vilka jävla människor det finns! Människor som inte inser vikten av deras handlingar och vilka avtryck de faktiskt gör, hur mycket de förstör

Tanken slog mig nu på riktigt, när det hände i grannområdet, att vi är lika jävla utsatta allihopa. Tanken slog mig och jag frågar mig nu: ska det verkligen vara såhär? Ska man behöva gå rädd bara för att man går ensam? Nä jag vet inte vad jag ska säga, jag blir tokig på sånthär. Arg, ledsen och tokig. Sitter och lyssnar på Melissa Horns låt "Kungsholmens Hamn", som tillägnades Riccardo Campogiani, 16åringen som blev misshandlad till döds i Oktober 2007. Klicka här och lyssna, lyssna till orden för de förmedlar allt det jag önskar få sagt.