Gick precis ner och tittade till en liten sovande Kevin. Blev liggande en stund bredvid honom i sängen för att bara lyssna till hans andetag, de får mig alltid att känna samma lugn, får mig alltid att börja tänka. På livet och allt möjligt. Inse en massa saker om hur livet är och hur det blir vad man gör det till. Han får mig alltid att känna mig behövd på något konstigt sätt, en ganska märklig men mäktig känsla. Jag vill vara behövd, vill finnas för honom, vill hjälpa honom genom livet, vill se honom växa upp.. fast jag hoppas det dröjer lite för än så länge är hans liv ganska okomplicerat och hans andetag lixom fulla av lugn, ett lugn som jag behöver