Jag vet att min blogg bara blir mer och mer deprimerande och jag varken tycker om det eller vill att det ska vara så. Men ibland känns det bara lite svårt att hålla humöret uppe. Man har sina perioder, så är det alltid. Men jag håller tummarna för att någonting kommer snart, någonting som gör mig glad igen och får orken att återvända. Jag lyssnar ännu en gång till Lars Winnerbäcks ord för han lyckas alltid i sina texter beskriva allt jag känner och förståelsen ger mig lite av hoppet tillbaka. Han brukar ju inte svika mig.