funderingar kring utseendefixering

Att utséendefixeringen idag är helt galet stor är det nog inte någon som riktigt gått miste om. Jag läste idag på psykologin en artikel om en tjej som funderade lite över dethär med hur man hela tiden ska kämpa på så förjävligt mycket bara för att se bra ut i andras ögon. Hon hade varit ute och sprungit en dag när hon plötsligt kom att tänka på: 'Varför gör jag dethär egentligen?, tycker jag att det är kul att springa eller gör jag det bara för att jag ska se bra ut? för att bli smal?'

Det finns ju så galet många ideal för hur man 'ska' se ut så man blir ju nästan galen på't! Tjejer ska gå ner i vikt medan killar ska bygga muskler och se biffiga ut. Och bilderna av hur vi förväntas se ut följer oss från barnsben, förstör oss och formar oss. Vi lever efter dom, trånar och kämpar men blir ändå aldrig riktigt nöjda. Nånstans går det alltid att hitta nåt fel. Det ligger en sanning i det klishiga uttrycket "ingen är perfekt", alla vet det. Men varför strävar alla efter det iallafall? Kan man inte se det som att alla är perfekta istället, på sitt eget sätt och vis? Vad är det egentligen som säger vad som är perfekt och som bara är sinnessjukt?


Pratade också med Ebba häromdagen om hur det är så galet mycket enklare för killar att leva upp till måtten på vad som anses attraktivt när det gäller kroppar. Att bygga muskler är något som går att fixa med lite vilkestyrka och slit, självklart går det lättare för vissa än andra men alla har ändå en möjlighet att 'biffa till sig'. Tjejer har det tuffare, inte nog med att vi har mer saker att leva upp till; smal midja, stora bröst, slanka ben, fyllig rumpa (men ändå liten?!), minimalt med underhudsfett osv. osv.. utan det mesta är faktiskt sånt som vi inte ens kan påverka!


Absolut så kan man hålla sig i form genom att träna regelbundet men kollar man generellt på hur en tjej ska vara uppbyggd för att anses vara attraktiv så handlar väldigt mycket om vilken kropp man fötts med, och inte så mycket om hur man behandlar den. Att skaffa stora bröst är i princip omöjligt om man inte väljer att operera (vilket killar också verkar finna oattraktivt?), samma sak gäller rumpan, visst kan man påverka den men i grund och botten har den en struktur som är som den är och som man inte riktigt kan göra så mycket åt. Samma sak gäller midjan, benen och mängden underhudsfett- allt ligger nästan i generna!

Jag har börjat tänka på dethär och kollat runt lite på olika personer i min omvärld och det är väl ingen nyhet att utseendefixeringen idag är helt galet stor men vad som kan störa mig lite är att såna som ser "bättre" ut kan tyckas 'glida igenom livet' på ett helt annat sätt än andra mindre lyckligt lottade. För egentligen handlar det himla mycket om tur, vem som föds med gener för vad. För det är i grund och botten de som bygger upp oss och bestämmer vårt utseende, som vi sedan är beroende av och påverkas av under hela våra liv.


Jag säger inte att nånting är dåligt eller nånting är bra, dethär är bara nåt jag kommit att fundera väldigt mycket kring på senaste tiden och jag kände nu bara för att dela med mig av mina tankar. Måste såklart slänga in en låt av Lars Winnerbäck som jag tycker har ett förjävla härligt budskap: lyssna på texten!

Lars Winnerbäck - En söt liten flicka

" hon är en söt liten flicka som väger ett gram
men det är alldeles för mycket så hon bantar ibland
hon har långt ljust hår och en hårt sprayad lugg
men under detta hår där har hon inte ett dugg.

en söt liten flicka är stadens stjärna
en söt liten flicka, utan hjärna "

Kommentarer
Postat av: Anonym

Tur för dig att du är perfect då <3

2010-11-25 @ 21:59:28
Postat av: anna

naa, en så fin kommentar borde inte vara anonym! haha fast åandrasidan är ju som sagt alla lite perfekta på sitt eget sätt kom jag ju precis fram till :)

2010-11-25 @ 22:25:44
Postat av: Anonym

Det har du helt rätt i, vissa på utsidan, vissa på insidan:)

2010-11-25 @ 23:15:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0