sista EMS-avsnittet!
Jajjamensan!, - Om 40 minuter börjar finalen av ensam mamma söker och jag sitter här och laddar upp! Galet spännande för i år känns det inte så självklart vilka som blir valda som det brukar göra alla andra år. Lite jobbigt känns det såklart också eftersom mammorna knappt verkar veta själva vad dom vill och jag får sån empati för dom! Det värsta som finns är ju valmöjligheter när man själv inte riktigt vet vad man vill men måste välja, en situation jag ställs inför ofta och lyckas överdramatisera lika mycket varje gång, haha. Nej blä! Och här påverkar det ju verkligen hela deras liv också, deras framtid beror av ett endaste litet val. Jag får ju nästan spader själv av bara tanken på det!
Nejmen det blir nog bra hur som än väljer, och jag ser fram emot och fasar samtidigt för alla känslor som kommer dras upp ikväll. Cissi kommer hit så hon kommer få stå ut med en Anna som klättrar på väggarna när det går mot slutet av programmet och alla bitar faller på plats. Haha, nej dethär med känslor och kärlek är nog lika bra att vara utan. Det gör en som sagt bara galen, knäpp, lycklig och ledsen. Men att sitta och titta på när andra finner varandra är ändå en ganska fin känsla, att kunna se lyckan i deras ögon när de ser på varandra, i en värld där ingenting annat tycks existera. Men lite småjobbigt äre ju såklart med när man inser att man själv sitter och glor på en plastig gammal tv-skärm i brist på egna ögon att se in i, ett par ögon som ser en tillbaka- känslan av att bli sedd och bara vilja se mer..
Nejmen det blir nog bra hur som än väljer, och jag ser fram emot och fasar samtidigt för alla känslor som kommer dras upp ikväll. Cissi kommer hit så hon kommer få stå ut med en Anna som klättrar på väggarna när det går mot slutet av programmet och alla bitar faller på plats. Haha, nej dethär med känslor och kärlek är nog lika bra att vara utan. Det gör en som sagt bara galen, knäpp, lycklig och ledsen. Men att sitta och titta på när andra finner varandra är ändå en ganska fin känsla, att kunna se lyckan i deras ögon när de ser på varandra, i en värld där ingenting annat tycks existera. Men lite småjobbigt äre ju såklart med när man inser att man själv sitter och glor på en plastig gammal tv-skärm i brist på egna ögon att se in i, ett par ögon som ser en tillbaka- känslan av att bli sedd och bara vilja se mer..
Kommentarer
Trackback