Jag som lovat mig själv att hålla mig flytande nu, hålla mig till ytan och bara simma framåt. Bara fokusera på simtagen och horisonten framför mig. På att bara hålla orken uppe och fortsätta simma. För jag behövde det. Fortsätta simma och inte låta någonting hindra mig, jag skulle se på allt vackert runtomkring mig men jag lovade mig själv att inte fastna för nånting. Inte sluta simma. Men nu känner jag bara hur jag sakta men säkert dras in i någonting, jag fastnade nånstans på vägen, och jag får ibland känslan av att jag lixom drunknar i dina ögon.