Jag har aldrig någonsin varit i så stort behov av att vara ledig, aldrig varit så trött på allting.. Men så tillslut, äntligen så kom den, Ledigheten! Och nu tänker jag bara luta mig tillbaka & andas, släppa alla måsten och alla krav. Eller snart iallafall... först måste jag med sandra in till stan för att inhandla de sista julklapparna, sen kan jag slappna av ;) Nu måste vi kila för att hinna med tåget, gud vad jag ser fram emot en enormt massa folk inne i stan idag...suck.. Nejuste man ska se det positivt. Som det stod i diktsamlingen vi fick i skolan ; "När trängseln skrämmer, kalla den gemenskap". Ja nu känns det bättre! Haha återkommer senare! Tjo!