Jag älskar ju att sova. Så varför har jag så förbannat svårt för mig att gå och lägga mig?

Antar att det är dethär med att sova ensam, det är ju inte riktigt min grej. Visst finns det ett värde i att sova själv också men det är ju inte alls lika lockande som att gå och lägga sig med någon och veta att man morgonen därpå vaknar upp med någon, bredvid någon, nära någon. Men måste nog sova nu ändå, trots brist på egentlig lust. Klockan är tamejfan snart 6 (!)
Blä nu fick jag ångest...

Önskar Sandra hade varit hemma men hon är och åker skidor hela helgen så därför blev det till å sova själv inatt, & 'sova själv' är ju ganska mycket detsamma som att 'göra allting annat än just gå och lägga sig'. Så är jag väldigt trött på jobbet imorn måste jag tekniskt sett kunna skylla på sandra aight? Jo, det kör vi på. Men nu ska jag försöka ta tag i situtionen och krypa i säng iallafall! Puss och godnatt alla !