Ja, jag måste faktiskt ännu en gång få tjata vidare och säga att jag älskar min lillebror så fantastiskt mycket. Jag måste bara få ur mig hur mycket jag verkligen älskar hans skratt, älskar hans glädje, för det värmer mig ända in i hjärtat att se honom lycklig. Och jag har tänkt på detdär, jag kanske inte är i så stort behov av nån annan- jag har ju faktiskt Kevin. Och ibland när jag saknar dendär känslan, känslan av att vara behövd, så kan jag se på honom, bära upp honom, hissa honom i luften - bara för att få honom glad. För jag kan höra i hans skratt, se i hans ögon, att nånstans så behöver han mig lika mycket som jag behöver honom.