Det finns dagar då allt känns lite tyngre och glädjen ganska avlägsen. När man går omkring med nån förbannat irriterande klump i bröstet som bara vägrar försvinna och när man känner nån tyngande tomhet i hela magen utan att riktigt veta varför. När man känner sig så förbannat ensam men ändå inte har lust att höra av sig till nån. Dagar då man bara vill lägga sig ner i nån snödriva, bara för att se om någon kommer för att hjälpa en upp. Om någon skulle ta sig tiden att stanna upp och komma med värme.