Nu kommer jag dragandes igen med ännu en ny cykelhistoria. Måste bara nämna det för ibland kan jag nästan skratta åt vilken okoll jag har på min stackars gamla cykel. När sandra och jag var påväg från stuvsta efter vårt besök i skärholmen så gjorde jag en väldigt rolig upptäckt. När vi promenerade längst stambanevägen genom regnet så såg jag den, min cykel, stå parkerad utanför lägenhetsområdet på lillskogsvägen. Kall och blöt stod den där övergiven i regnet. Jag som inte ens hinnut insé att jag tappat bort den igen. Hahahaha. Ja, Jag slapp ju iallafall bli orolig.