Först uppsatsskrivning på tre timmar i skolan och sen bli kärleksföremål för en mongolid på bussen hem till Emma, med en garvande mattias som inte var till så stor hjälp när mongoliden blev lite för glad. Jag har verkligen inte något emot människor med utvecklingsfel men när de är ungefär 6 år yngre, sitter och flinar med tungan utanför munnen, föröker lägga armen om en och smeker ens hår trots att man försökt att snällt och fint lyfta bort handen ett tiotal gånger och bytt plats för att komma bort från honom. då kan man bli lite småirriterad när han kryper väldigt nära, lägger händerna på mina ben och putar överdrivet med läpparna. Vilken del av NEJ var det som var otylig?
     Otack Mattias för att du bara satt kvar på din plats och garvade ut mot fönstret, men tack för att du drog mig av bussen i sista sekunden och följde med mig nästan hela vägen hem till Emma! Kunde inte låta bli att skriva om händelsen innan jag släcker lampan för tro mig, det blir mardrömmar inatt kan jag lova :o